Jag säger farväl.

Jag säger farväl till Er, till denna blogg - SkilsmässoResan - som har varit min livlina under så lång tid. Jag känner i mitt hjärta att tiden är inne för att sluta skriva här. När Jonas besudlade min blogg, min livlina att få uttrycka mig...ja, då försvann också glädjen.

Men idag den 8 januari, 2010, kan jag säga att jag har funnit glädjen inom mig själv. Jag har hittat min innersta kärna, lyssnat och ska förverkliga vad jag är här på jorden för att göra.
Det kan jag faktiskt tacka Jonas för. Utan hans ord "jag vill skiljas" så tror jag inte att jag hade kommit såhär långt i min personliga utveckling. Hade nog varit kvar i rollen som en hustru och mamma som gör allt för alla andra. Jag är nog en människa som behöver omvälvande saker i livet för att verkligen lyssna, våga lita på och höra vad min själ säger åt mig.
Så det tackar jag Jonas för - att han tog steget åt mig och bad om skilsmässa. TACK!

Om ni läsare befinner Er mitt uppe i Er livskris nu, vill jag bara citera Joseph Campell:
"Vi behöver inte ens våga språnget på egen hand, för det har alltid funnits hjältemodiga människor som gått vägen före oss. Labyrinten har redan utforskats. Vi behöver bara följa i hjältarnas spår: där vi fruktade att finna något otäckt kommer vi att finna en gud. Och där vi trodde att vi måste utkämpa en tvekamp på liv och död kommer vi att kämpa med oss själva. Där vi trodde att vägen ledde utåt kommer vi att finna vår egen innersta kärna. Och där vi trodde att vi skulle vara ensamma kommer vi att finna gemenskap med alla andra människor"

Poeten Rumi säger: " När dina handlingar är innerliga, känner du en flod röra sig inom dig, en glädje..."

Jag kommer inte att sluta skriva och jag hoppas att vi ses igen, på något annat ställe. Tills dess...Namaste!

Alma Prana