Jonas = Tryckkokare!

EXPLOSION!!!!

Snart kommer Jonas att explodera. Jag bara går här och väntar. Han blir bara mer o mer labil och oberäknelig. Känner ett stort obehag av att bara vistas i samma rum som honom.
Så fort han kommer hem förändras energin i rummet. En svart, mörk och tung dimma lägger sig över rummet. Kroppen ställer in sig på flykt. Omedvetet men det känns i musklerna. Man spänner sig omedvetet och blodtrycket ökar. Jag går omkring med "kronisk" huvudvärk nu för tiden. Så fort jag pratar med Jonas eller känner av hans negativa energi så mår jag ännu sämre.

Har börjat räkna ner dagarna. Från och med den 1 oktober har han tillträde till huset. Så helgen 3-4 oktober kommer jag att fira. Ett glas vin till mig och läsk till barnen. Kommer nog att baka en härlig äppelpaj med vaniljsås - dagen till ära! *ler* Äntligen!!

Börjar känna en stor oro inför att lämna barnen hos honom. Han tillåter inte att barnen spelar ett spel med glada tillrop - då ryter han till. Han tillåter inte att lilleman visslar inne på sitt rum - då ryter han! Man börjar märka mer & mer på barnen att de drar sig undan, anpassar sig omedvetet efter om Jonas är i rummet eller inte. Samtidigt törstar de efter sin pappas kärlek. Jag önskar så att Jonas ville/kunde förstå.

Nu gick han precis förbi mig och sa:
- Jag åker o tankar bilen till dig.
Sen ut...

Vem ska han ringa nu? Vad ska han hitta på nu? Inte vet jag. Vad jag däremot vet är att han inte tankar bilen till mig för att vara snäll. Han har alltid en baktanke med allt. Men jag bryr mig inte...vill inte fortsätta leva med honom...tack! för att bilen blir tankad, tack!!

Hans tankar finns inte hos mig. Hans tankar finns inte hos barnen. Hans tankar finns inte med barnen. Hans tankar finns hos Jonas.

Han håller inte reda på Noels gymnastik imorgon -det gör jag. Han håller inte reda på att boka tid hos specialistögonläkaren, för att kolla Noels ögon - det gör jag. Listan goes on and on and on...
Detta är väl typsikt kvinnligt också. Att ha koll på hushållet, barnen, allt. Men sedan skilsmässobeskedet har Jonas släppt allt...allt. Precis som om att barnen inte tillhör honom nå mer. Strange!

Jag önskar att jag kunde spela in honom. För att alla ska förstå hur rubbad han egentligen är. Tror inte att mina ord kan ge honom rättvisa! För mig är han som en tryckkokare. En tryckkokare som är på väg att explodera - EXPLOSION!

Det är inte en fråga om IFALL det kommer att ske - utan en fråga om NÄR det sker!

Hoppas bara, att vi inte är i närheten av honom. Jag hoppas att ingen är i närheten av honom.

Kram Alma Prana

En trasig själ!

En trasig själ.

En trasig själ, en kränkt själ, en känslomässigt störd själ.
Denna själ har jag älskat, vårdat och försökt hjälpa.
Denna själ har sugt livet ur mig, gnistan ur mig, energin ur mig.

Elva år tog det, 11 år av mitt liv, innan jag vaknade upp.
Insåg att jag måste rädda mig själv, rädda barnen.
Från denna trasiga själ som förgör.
Förgör sig själv och sina käraste.
Sakta
Långsamt
Jag tar livet tillbaks


//Alma Prana

Tror ni på Karma?

Jag tror på karma.
"Inom buddhismen är karma resultatet av en människas handlingar, ord och tankar under hennes livstid. Inom hinduismen står karma också för summan av handlingar under livet, hur väl en människa uppfyllt sina plikter avseende religiösa och vardagliga handlingar. Karmans "kvalitet" har en direkt betydelse när det gäller om vi återföds och som vad vi återföds. [2] Karma används även av andra grupper och individer, även utan filosofisk eller religiös innebörd och som ett uttryck som blivit populärt i Nordamerika och Europa. Direktciterat från:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Karma"

Jag tror på att det finns en anledning till allt, en lärdom i allt svårt och jobbigt som händer oss. Vilka lärdomar jag har fått gällande skilsmässan håller jag på att filar på *ler* men jag kommer att skriva om det senare i bloggen.

Är arg och irriterad på Jonas. Arg för att han prioriterar ett extrajobb före hans barn. Arg för att han sket i att åka o handla fil till barnen. Ringde honom precis o frågade honom vart filen blev av. Barnen är på väg i säng.
Fick till svar att de precis hade fått i kylaren i maskinen!! Och?! Bryr jag mig om det? Nej...Då får inte barnen någon fil, sa jag till Jonas.
- nä..., var allt han sa.
- Bra! Hälsa du din vän kylaren och dina kompisar, så går jag in och säger till barnen att de får gå och lägga sig utan sin fil ikväll! Sen la jag på luren.

Hur kan man? Han hade kunnat sticka iväg o köpa fil och sedan åkt tillbaks till extrajobbet men nej...då prioriterar man bort det...sina barn...han har inte ringt och sagt godnatt heller...han tänker endast på sig själv...på Jonas...ego...

Karma. Såsom han behandlar oss - så kommer någon annan att behandla honom.
Det är min tröst.

Jag tror på karma.

Kram från Alma Prana

Min Bön!

Min bön med Peter Jöback och Sarah Dawm Finer. Lyssna, njut och känn känslorna, känn känslorna. Tack Ullis!

http://www.youtube.com/watch?v=CstV7P_wEH4


Namaste, my friends!

Alma Prana

Jag lever!

(Magnolia träd - en favorit för mig!)

Jag lever! Har under en veckas tid haft det ena migränanfallet efter det andra. Det sista fick jag igår eftermiddag. Så jag spenderade kvällen på toaletten, hukandes över toastolen.
Stressen har varit enorm den senaste tiden. Stressen över skilsmässan, husvisningar, tankar som "när får vi huset sålt?", hur jag ska få ihopa vardagen med arbete, lägenhet och barn, ekonomin - stort orosmoment...
Har påbörjat sista veckan på smärthanteringsprogrammet och nu ska vi ut i "verkligheten" igen! Det är nu vi ska praktisera allt vad vi har lärt oss. Är helnöjd med programmet och rekommenderar det varmt till andra. Men min situation är inte den bästa. Smärtan - skilsmässan - ekonomin - oron över min pappa som är sjuk, riktigt sjuk - starten av mitt företag och allt vad det innebär - det är stressigt att starta ett företag även för den som är frisk och här är jag...mitt uppe i kaos...och ska försöka skapa mig ett arbete...få en inkomst...under rådande omständigheter...Mmm...jag vet vad jag vill och jag tror att jag genom att ta en dag i sänder, kan klara av denna oerhört arbetsamma & jobbiga situation.

Jag måste tänka positivt. Och BE OM HJÄLP om jag inte klarar av det. Det är något jag måste öva på - att be om hjälp! Jag är en sådan människa som har svårt för att be om hjälp, så det slutar med att jag gör det själv istället. Följden blir...ännu mer smärta, ännu mer trötthet.

Mm..jag är tacksam över mina vänner, över "Ullis" som piggar upp min vardag (också vän!!), över mina kära pojkar och min familj. Tack för att ni finns!

Många kramar

Alma Prana

Fråga om lov!

Söndag förmiddag: Pratar med mamma och vi bestämmer att de ska komma hit en stund och umgås o träffa barnen. Går ut i vardagsrummet och berättar för resten av familjen att mormor & morfar kommer och hälsar på lite senare. Allt lugnt!

Två timmar senare, lunchtid, Jonas diskar upp några skålar:

- Du Alma Prana, en liten fråga bara.
- Mm, vad är det?
- Varför frågade du inte mig, om det var ok att dina föräldrar kom hit?
- What? Varför skulle jag göra det? De ville komma hit och träffa mig och barnbarnen, varför skulle jag be dig om lov för det?
- Det är rent bondhyfs att man frågar först, svarade Jonas.
- Jag hade frågat dig om vi fortfarande hade ett förhållande, svarade jag. Varför ska jag komma o fråga dig om det är ok när du skiter i mig? Du informerar inte mig om något, du kör iväg till bank/mäklare utan min vetskap, du skiter i att besiktningsmannen ska komma...jag kan räkna upp tusentals saker till.
- Det är skillnad när du bjuder hem folk hit!
- Jag tänkte inte på att fråga dig om lov, detta är mitt hem och vill jag att mamma & pappa ska komma och besöka så får dom det. Det bestämmer inte du över!

Jonas skitsur nu. Höjer rösten och säger:
- Nu är du TYST!
Som vanligt...Jonas blir upprörd och beordrar mig att vara tyst...nu orkar han inte mer. Sen kläcker han ur sig:
- Är du inte tyst nu så kommer jag att ställa till med en scen...Jag kanske ska komma ner från vinden sen och fråga dina föräldrar om de tycker du är riktigt ??? i huvudet när du pratar på detta sättet?
- Gör du det, gör du det, var det enda jag kom på att säga.
I samma sekund tittar jag ut genom fönstret och ser mamma komma på uppfarten.

Söndag kväll, vid 19-tiden:

Jonas har precis kommit hem från huset.
Vänder sig mot mig och frågar:
- Vilken tid åker du imorgon, Alma Prana?
- Jag vet inte, hur så?
- Nä..jag lämnar barnen kl 8
- Men du skulle ju lämna dom kl 9 imorgon!?!
- Nä, det har jag ändrat
- Jaha, varför?
- Ska jobba för Nicklas...han har skjutit på detta - förhalat detta så länge han kan.
- Va!! Jag skiter väl i Nicklas. Du skulle jobba för honom nästa vecka igen. Du är ju pappaledig denna veckan som kommer. När bestämde ni detta?
- Idag!

Har han frågat mig om det är ok? Nä!! Har han tänkt - Nä! Han väljer att jobba för någon annan istället för att vara pappaledig - har inga ord för hans val, inga ord. Sa till honom att jag hoppas att han kommer att vara där för lilleman på onsdag när han börjar nollan. Då jag befinner mig på smärtrehab så har jag ingen möjlighet att vara där. Det värsta av allt - det hade han inte ens tänkt på, han hade säkert glömt bort att lillman och Noel börjar skolan på onsdag. Skulle inte förvåna mig, inte för fem öre!

Längtar tills min blogg blir lite mer positiv. Tycker inte om att skriva om tråkiga händelser hela tiden. Men en skilsmässa är väl knappast ett glädjeämne i sig? Eller?

Kram till Er alla!

Alma Prana

Känner mig maktlös!

Känner en inre ilska, en inre sårbarhet & trötthet som gör mig totalt orkeslös. Vet inte hur jag ska orka gå igenom denna resan - denna jobbiga skilsmässoresa.

Klockan är 13.30 på lördag eftermiddag och jag har precis duschat, går fortfarande klädd i nattlinne. Orkar inte...vill inte...är så ledsen...tårarna rinner.

Känner sådan ilska mot Jonas. Han har inte rätt att behandla mig på detta sätt. Den enda personen som är viktig för Jonas är Jonas själv. Jonas kommer först.

Är så arg på honom, för hur han får mig att vara. Jag måste anpassa mig själv, anpassa/välja vad jag säger och gör, för annars får han ett utbrott. Även om jag väljer mina ord så hjälper inte det ibland - som igår t.ex.
Jag går på helspänn hela tiden, vet aldrig hur han kommer att reagera..det tar på krafterna. Jag behöver inte ens säga något - för han drar sina egna slutsatser utifrån mitt kroppsspråk...så milt uttryckt..jag känner mig maktlös, maktlös...

Efter 4 veckors "tjat" så har han åkt till barnens farmor & farfar. Barnen ska få deras födelsedagspresenter, i efterskott. Hans föräldrar borde egentligen få veta hur det ligger till. Han ljuger för dom, precis som för alla andra.

Jag ber Universum om lugn & ro, att vi ska få huset sålt snabbt och ett harmoniskt liv med barnen / tack!

Kram Alma Prana

Kastar kaffekannan i golvet och får mig att gråta på IKEA!

Dagen kan förflyta lugnt & skönt medan att i nästa sekund förbytas till ett inferno.
Mina händer skakar när jag skriver detta inlägget, jag snavar över tangenterna och hoppas att jag ska bli färdig innan barnen kommer in eller att Jonas kommer tillbaks med hunden.

För ca 1 timme sedan fick han ett utbrott igen. Han höjde kaffekannan som var till hälften fylld med kaffe och drämde den i golvet. Kaffe och glassplitter överallt. Till råga på allt har han mage att säga:
- Ser du din del i detta?

Jag börjar bli så trött på att leva under samma tak, det tar verkligen på krafterna, tar på humöret. Varför blev det så här nu då? Vi får backa några timmar när vi befann oss, hela familjen på IKEA. Jag ställde en fråga till honom om vem som skulle betala vad och Jonas slog bakut. Han vägrade prata, vägrade lyssna och utbrast:
- NU KÖR JAG!
Han gick och barnen följde efter honom. Jag vägrade låta mig hunsas av honom så jag fortsatte titta. Efter ett tag ringer mobilen - det är Jonas. Då sitter han ute i bilen med barnen. Jag frågar honom om han tänker köra iväg och lämna mig. Han svarar:
- Är det det du vill så gör jag det!
Är det någon som hörde mig säga att jag ville att han skulle köra och lämna mig på IKEA??? Nä, bara Jonas.
Jag känner tårarna tränga upp...nej, inte här, inte på IKEA...fan också...skit också..
Det var bara att lämna sakerna jag hade samlat ihop och gå med tårarna rinnandes. Jävla karl, jävla Jonas.

Efter en lång bilresa kom vi hem. I tystnad. Sätter på kaffet och sätter mig vid köksbordet. Jonas sätter sig och barnen går ut.

Jonas börjar med att ställa en fråga till mig. Jag svarar sedan BANG, KORTSLUTNING - diskussionen slut. Det går bara inte att prata med honom, han förvränger, skrattar åt mig, lyssnar inte/hör inte...vill inte höra...katastrof.

Han är rasande och säger:

"Hädanefter om du vill prata med mig så blir det genom advokat...
Jag kommer att avsluta alla abonnemang- bredband, mobil m.m. Jag kommer att betala halva lånet och hur du löser din bit det skiter jag i. Varför ska jag bry mig om dig när vi ska skiljas?"

När han står där och gastar så är det inte lönt att öppna munnen. Det tar bara på krafterna. Det är nog jobbigt att sitta där och lyssna, att ta emot allt han säger...det sårar. Speciellt när han upprepar saker som inte är sanna - att jag kräver vissa saker t.ex. Saker som jag ALDRIG har sagt. Men hans tolkningar är SANNA. Det är det som gäller!

Kaffekannan åker i golvet - kaffe och glassplitter överallt...

Kram Alma Prana

Dagens samtal med Jonas - skilda världar!

Skilda världar:

Orkar inte, vill inte mer. Jag blir tokig inombords, arg & ledsen. Jonas totalt förvrängda verklighetssyn skrämmer mig. Det är nästan så att man börjar tvivla på sig själv. Lagade jag aldrig mat? Är jag så elak som han säger?

Men som tur är så har jag en klar verklighetsuppfattning. Men det sårar en inte mindre att höra sådana saker från en man som man har levt tillsammans med i elva år. Det började med att han sa att jag inte brukade laga middag innan. Alla som känner mig vet att jag i 9 fall av 10 har middagen färdig när han kommer hem från jobb. Hur kan han ha glömt det? Hur kan han ens säga något sådant? Jag undrar i vilken verklighet han lever i?

Sen fick jag höra att jag har hjärntvättat honom. Det är inget fel på honom, nä felet ligger hos mig. Han förstår inte vem jag är, han tror sig vara förmer mig. Han behöver ingen hjälp – däremot jag.

Han har inte sökt hjälp tidigare och det är jag mitt tjat som har gjort att han har gått till psykolog och att han skall komma till en KBT-terapeut. Han nämnde även att han inte har varit och fått hjälp innan! Hur kan han säga det? Det är helt sjukt – han har ju varit tre gånger tidigare. Har jag inbillat mig allt? Det känns som om man lever i en rysare och att han håller på att flippa ut totalt. Hans verklighetsuppfattning skrämmer mig.

Det var 6 år sedan har var självmordsbenägen sa han.
”Men för fem månader sedan satt du i fåtöljen och sa att du kunde ta livet av dig, sa jag.”
”Ja, det kan jag fortfarande, men det är inget som lockar mig.”
Det var hans exakta ord.

Jag blir rädd. Jag blir frustrerad. Jag känner mig sårad, ledsen och arg. Här har jag investerat hela mig själv i vårt förhållande, försökt hjälpa honom med hans personliga problem och vad får jag? Inget, bara skit tillbaka. Jag har sagt det innan och jag säger det igen. INVESTERA ALDRIG MER I ETT FÖRHÅLLANDE ÄN DU KLARAR AV ATT FÖRLORA.

Varför behandlar han mig som skit? Varför kan han inte se att jag har försökt att hjälpa honom? Varför kan han inte se att jag är den mest älskvärda personen han känner? Varför kan han inte se att jag är den enda som har ställt upp för honom? Varför?

Känner mig som en blöt fläck på golvet. All energi är borta. Längtar tills han försvinner ur mitt liv. Han kan inte ens respektera mina veckor på smärthanteringsprogrammet och göra det bästa av situationen - som han en gång lovade mig.

HAN ÄR INTE VÄRD MIG! EN DAG KOMMER HAN ATT UPPTÄCKA VAD HAN HAR FÖRLORAT, DET ÄR JAG HELT SÄKER PÅ, DEN DAGEN ÄR DET FÖRSENT.

Kram Alma Prana

Det kan inte bli värre än vad det är...

..sa Jonas till mig idag.

Kom hem på eftermiddagen och såg att Jonas precis hade satt igång med att röja huset. Han hade städat ur det ena skåpet och jag stod och gick igenom vad han hade sorterat bort.
Tittade på honom och sa:
- Undrar du aldrig över hur det kommer att bli sen? Sen när vi har flyttat isär?
Jonas tittade på mig och sa:
- Det kan ju inte bli värre än det är nu! Eller kan det?
Automatiskt kände jag hur tårarna började rinna. Per automatik!

Blir så arg när han säger så. Han borde lära sig att UPPSKATTA saker o ting mera. Uppskatta vad jag gör och vad jag har gjort. Men han förstår inte. Han borde uppskatta livet mer, barnen mer och djuren mer.

När han har flyttat då kommer han att få det jobbigt. Tvätta sin egen tvätt, laga sin egen mat, planera aktiviteter, planera barnen, planera skola/fritids m.m. KATASTROF!! Katastrof, är bara förnamnet.

Han kom inte ens ihåg att ta lilleman till tandläkaren igår. Trots att jag hade satt upp lappar, gick in o väckte honom innan jag åkte - enbart för att påminna - trots detta så glömmer han bort besöket.

Nä, livet kommer att bli ett abrupt uppvaknande för honom. För han befinner sig i Jonaslandet nu. Men snart så vaknar han upp till det verkliga livet.

Kram Alma Prana

Barnens prat med pappa!

Häromkvällen så kändes det som om mitt huvud skulle explodera. När jag kommer hem från smärtrehab så kommer alla mot mig - överlyckliga. Det känns bra men samtidigt får jag ta emot all frustration. All frustration som har byggts upp under dagen - allt kastas över mig. Det blir en väldigt stressad situation och jag känner hur mitt blodtryck ökar dramatiskt. De upptäckte på smärtrehab att mitt blodtryck var alldeles för högt - undertrycket låg på 97! Inte bra.

Men..jag fick nog när barnen klagade på att pappa Jonas bara skällde på dom och satt framför datorn hela dagarna. Då fick jag nog och gick ut & hämtade Jonas. Tänkte att det var på tiden att han fick HÖRA vad barnen kände/tyckte.

Vi satte oss i lillemans rum och jag inledde samtalet. Barnen sa att de tyckte att Jonas var arg hela tiden och skällde/skrek på dom. Jonas reagerade med att först säga nej....men jag satte stopp meddetsamma. "Tänk på att det är barnens känslor, sa jag. Det är deras upplevelser"
Då blev han tyst o lyssnade. Barnen var jätteduktiga och berättade. Noel sa också att han var rädd för att berätta detta för pappa för att han trodde att pappa skulle bli ännu argare då!

Efter samtalet sa Jonas förlåt till barnen och kramade dom. Man såg lättnaden hos Noel och lilleman.

Parantes; Igår, dagen efter, märkte man skillnaden hos barnen. De var mycket gladare och uppåt. Jonas verkade också gladare och man märkte att han försökte, han tänkte lite extra över hur han uppförde sig. Men idag, torsdag, vet jag inte. Allt verkar vara tillbaka på ruta 1 igen.

Kram Alma Prana

Barnen börjar tröttna...

på Jonas humör och ilska. I förrgår kväll gick jag o la mig innan resten av familjen. Man är totalt slut, speciellt psykiskt, när man kommer hem på eftermiddagarna. Det är så mycket information som skall tas in och bearbetas.

Men..jag låg i sängen och hörde när Jonas skulle få barnen i säng. När han väl hade sagt ifrån att nu ska ni lägga er så var det - NU! SNABBT! Han körde med barnen och praktiskt taget "kastade" dom i sängs. När han skulle gå ut från Noels rum säger Noel högt & tydligt;

- Du måste sluta någongång!, till Jonas
Jonas bara går utan att säga något.

Jag smyger in till Noel och frågar honom:
- Noel, vad menade du med det du sa till pappa - att han måste sluta någongång?
- Ja, svarade Noel. Han måste sluta att alltid vara så arg!
- Jag förstår och håller med dig, sa jag till honom.

Barnen tar åt sig och mår inte bra över Jonas humör. Säger jag något till honom så "är det jag som manipulerar barnen, det har inte dom sagt osv..." Man blir ledsen.

Kram Alma Prana

Vad gör han hela dagarna?

Har precis kommit hem efter en arbetsam dag på smärtrehab. Är vrålhungrig och hoppades på att någonting var planerat. Men det visste jag väl, inget var framtaget och inte någon middag på bordet.

Tänk vad lyxigt om man någon gång fick komma hem till hemlagad middag på kvällen. Underbart! Det är något jag vet att Jonas kommer att sakna. Han är bortskämd med det. Ordentligt lagad mat, varje dag.

Har visning på lördag och jag såg meddetsamma att ingenting var gjort, ingenting var taget inför helgen. Jag blev inte förvånad. Kände en lättnad av att snart bli av med honom. Jag ser honom idag som en parasit som har ätit mig levandes. Med min tillåtelse!! Men nu ska det bli andra bullar!! Jag känner en känsla av lätthet av att skilja mig från honom. Det kommer att bli oerhört ensamt, smärtsamt och jobbigt men jag kommer starkare ut på andra sidan.
Det är så jag känner det idag!

Men nu skriker min mage efter mat så det är väl bäst jag sätter igång. Jonas har stuckit iväg för att göra några ärenden. Han har bara haft hela dagen på sig men...

Kram Alma Prana

Samtal med Noel

Igår kväll (lördag 1/8) var endast jag och Noel hemma. Lilleman hade följt med Jonas för att lämna några pallar vid hans nya hus.
Jag och Noel satt framför tv´n när Noel sa;

- Mamma, sen ni bestämde er för att skiljas så bråkar ni hela tiden. Ni bråkar som barnungar.
(Oj, vilket slag i magen)
- Jag förstår att du känner så, svarade jag. Jag är hemskt ledsen över att ni får vara med om detta, det är inte min önskan. Du vet att mamma älskar dig och att du inte har gjort något fel?
- Mm..det vet jag.
- Känner du att pappa älskar dig?
- Mm..lite...
- Vad hade du velat att pappa skulle göra? Finns det något speciellt du vill?
- Jag vill att han ska vara mindre arg och umgås mer... och inte vara borta så mycket.
- Kan mamma göra något mer för dig?
- Nej...nä

Sen var det slut. Jag la min arm omkring honom och så satt vi tillsammans framför tv´n.

Kram Alma Prana

Det känns som om jag befinner mig i en...

torktumlare. Jag mår illa, magen känns orolig, huvudet snurrar och jag vet varken ut eller in.
Jonas har flyttat en container till hans nya hus idag. Nu på kvällen skulle han flytta några pallar som stod packade o klara i garaget. Jag hittade ett badmintonset som jag hade köpt och en drake från mina föräldrar i en av pallarna. Jag tog dom och sa till honom. Det skulle jag inte ha gjort.

Han började mala och mala och till slut så gällde inte bodelningen nå mer. Det är så svårt att beskriva med ord. Man känner sig helt maktlös...det kvittar vad man säger, han lyssnar inte..han är som i en annan värld....blir aggressiv och oförmögen att höra, känna och lyssna. Allt bara för att jag tog badmintonset + draken.

Lilleman kom in och kände av irritationen i luften. Han satte sig mellan oss och jag signalerade till Jonas att sluta. SLUTA! Men gjorde han det, nej!
Nu börjar han rubba/lätta på gränserna när det gäller att tygla sitt humör, när barnen eller grannarna är i närheten. Det blir värre & värre.
Innan Jonas gick sa han högt:
- "Du är H, E, M, S, K

Lite senare kommer han in igen och börjar mala på. Han beordrade mig att komma ut för att titta på innehållet i pallarna. När jag vägrade så började hela han koka.
"Jag tyckte om dig innan men, fy fan...du är sjuk. Du pratar om borderline men du är ju helt tokig..."

Nu reagerade vår hund på hans aggressiva framtoning. Han började skälla ut Jonas. Jag kände verkligen att hunden försvarade mig. Han visade Jonas att "såhär behandlar du INTE min matte"

Jag känner ett stort obehag inför Jonas. Han är så labil, så opålitlig.

Vem tror han att han är? Någon som är förmer alla andra?

Kram Alma Prana

Nu sover han på soffan igen!

I två nätter han Jonas legat på soffan. Det hela börjar bli lite av ett spektakel. Han brukar hota med att han ska sticka, sova i bilen. I förrgår sa han att han skulle sova på soffan.
- Du sover vart du vill, svarade jag! Du har sagt både en och två gånger att du hädanefter ska sova i bilen men...det gör du aldrig.
- Nä, det är för att vi kom överens om annat!
- WHAT?!

Det vet jag inget om. Har aldrig haft den diskussionen med honom. De gånger han har sagt att han ska sova i bilen har jag avvaktat. När kvällen kommer så väntar jag och ser...går han ut och lägger sig i bilen..nä...

Jag måste nog vara förberedd på att han inte håller vad han har lovat, angående bl.a. bilen. Han kom häromdan och frågade mig:
- Vad gör du om jag kommer o säger - Här har du 67 000 kronor för bilen - och sen tar jag bilen och drar?
Blev helt stum. Fick inte fram ett ord. Ja, vad gör jag? Ser till att få ett vattentätt dokumet.

Moving on...

Kram Alma Prana

Moving on!

Jag älskar låten "Moving On" med Sarah Dawn Finer. En av sveriges absolut bästa sångerskor, enligt mig! Hon är underbar! Här får ni texten till denna underbara låt får se om jag lyckas få med en länk också!

http://www.youtube.com/watch?v=RfHpjo8Ye1o

Dreaming, hoping, for another try
I’ve been looking, searching, deeper down inside
And if I loose my way, I’ll find another road
‘Cause I can make a change on my own

I’m moving on and I’m gonna get stronger now
And nothing will break me down
I will not give in to doubt
Those days are gone, I can be who I wanna be
Start living my life for me
I believe that finally I’m moving on

Something, somewhere, that I long to find
I am learning, slowly, one day at a time
That if I loose and fail, I’ll be fine

I’m moving on and I’m gonna get stronger now
And nothing will break me down
I will not give in to doubt
Those days are gone, I can be who I wanna be
Start living my life for me
I believe that finally I’m moving on

(I can move it) To a brighter dawn
(I can move it) Gotta take the fight
(I can move it) I can make it right
I can make it right

I’m moving onnn….
Nothing will break me down
I will not give in to doubt
Those days are gone, I can be who I wanna be
Start living my life for me
I believe that finally I’m moving on

I can move it, I can move it

Kram Alma Prana

Du har bedragit mig och förtalat mig...

(From my garden/ Alma Prana)

...fick jag slängt i huvudet av Jonas i torsdags 30/7, 2009.

Då jag kommer att skriva krönikor på Skiljas.nu, så ansåg jag att det var bäst att berätta för Jonas att jag bloggar. Sagt och gjort, det gjorde jag! Berättade att jag skriver en blogg om vår skilsmässa där jag tar upp mina tankar & känslor och hur jag upplever den här resan. Sa även att jag skriver helt anonymt och att ingen kan koppla bloggen till oss. Reaktionen var lugn, det var ok från hans sida! Gud, vad skönt, skrev jag i ett sms till min väninna. Det kom jag att ångra då jag några timmar senare ringde bölandes till henne igen.

Kommer inte ihåg hur allting började denna kväll men har sammanfattat det viktigaste (enligt mig!)
Upprepade gånger har Jonas sagt åt mig. " Du är inte ett dugg bättre än mig" Han har troligtvis arbetat hårt med hjärnan för att komma på något att kasta i mitt ansikte.
Då han har varit otrogen mot mig - bedragit mig och gått bakom ryggen på mig - så kom han på följande:
" Du har också bedragit mig! Du är skyldig till bedrägeri genom att du har vunnit auktioner på Tradera i mitt namn"
Menar du allvar, var min första reaktion? Vi öppnade ett Tradera konto tillsammans för flera år sedan. Olyckligtvis i hans namn. Så nu utför jag bedrägeri varje gång jag vinner budet på en tårtbild till barnens kalas!!
Tänk på det alla som har ett gemensamt Traderakonto! Var aktsam - Bedräger!! *ler*

Förtalat honom:
Jonas kom inrusande och sa:
- Det finns människor som inte pratar med mig nå mer!
- Vem då, frågade jag?
- Linn, Christina och Hanna bland annat, svarade han.
- Men..Linn pratar ju med dig och ...
- Nä, inte som förut.
- Är det mitt fel då, frågade jag?
- Ja, för du har förtalat mig. Genom din blogg förtalar du mig. Vem vet att du bloggar?

Berättade jag inte vart jag bloggade så skulle han ringa och säga upp mitt mobilabonemang, den fasta telefonin och bredbandet!
- Sitter du och hotar mig nu igen, sa jag?
- Mm..ja, det kan du ta som ett hot.

Jag skulle visa mer/större tacksamhet mot honomm annars så... Han var alldeles för snäll mot mig. Han hade varit så jävla dum och skrivit på alla papper jag hade lurat på honom. Han hade pratat med andra och de "tyckte synd om honom".

Han upprepar hela tiden att han inte har några skyldigheter för mig. Om jag hade legat ute på gatan så hade han kunnat stå och skratta åt mig. För han har ju inga skyldigheter! När han säger så, så ser man verkligen hur han njuter. Det enda "övertaget" han har är det ekonomiska. Ja, han har ett arbete, det har inte jag. Inte än...men snart!

Vem är han? Vem är mannen jag har levt tillsammans med i 11 år. Vem är han?

Min mobil ringde:
- Ge mig mobilen, sa Jonas högt och bestämt. GE MIG MOBILEN!
- Nej, varför skulle jag? Det är min mobil.

När jag sa nej och svarade, så gick han och ringde telia. För att säga upp mobilen. Men han la på luren till slut. Jag stod kvar helt chockad och visste inte vad jag skulle säga. Han är sjuk, vem är han? var det enda som for genom mitt huvud. Vem är han?

Denna gången skrämde han mig på riktigt. Fick en hemsk känsla i magen. Jag tror inte att han är förmögen att skada mig eller barnen fysiskt, men hela situationen var obehaglig till tusen.

Han har hotat med självmord tidigare. Men nu har dosen höjts på de antidepressiva han äter, så det finns väl ingen anledning till oro där. Sist han hotade med självmord så blev jag fly förbannad. Sa att det, enligt mig, är det mest egoistiska man kan göra. Tänk på barnen. Det är en lätt flyktväg att ta sitt eget liv, ett fegt sätt.

Kram på ER

Alma Prana