Kastar kaffekannan i golvet och får mig att gråta på IKEA!

Dagen kan förflyta lugnt & skönt medan att i nästa sekund förbytas till ett inferno.
Mina händer skakar när jag skriver detta inlägget, jag snavar över tangenterna och hoppas att jag ska bli färdig innan barnen kommer in eller att Jonas kommer tillbaks med hunden.

För ca 1 timme sedan fick han ett utbrott igen. Han höjde kaffekannan som var till hälften fylld med kaffe och drämde den i golvet. Kaffe och glassplitter överallt. Till råga på allt har han mage att säga:
- Ser du din del i detta?

Jag börjar bli så trött på att leva under samma tak, det tar verkligen på krafterna, tar på humöret. Varför blev det så här nu då? Vi får backa några timmar när vi befann oss, hela familjen på IKEA. Jag ställde en fråga till honom om vem som skulle betala vad och Jonas slog bakut. Han vägrade prata, vägrade lyssna och utbrast:
- NU KÖR JAG!
Han gick och barnen följde efter honom. Jag vägrade låta mig hunsas av honom så jag fortsatte titta. Efter ett tag ringer mobilen - det är Jonas. Då sitter han ute i bilen med barnen. Jag frågar honom om han tänker köra iväg och lämna mig. Han svarar:
- Är det det du vill så gör jag det!
Är det någon som hörde mig säga att jag ville att han skulle köra och lämna mig på IKEA??? Nä, bara Jonas.
Jag känner tårarna tränga upp...nej, inte här, inte på IKEA...fan också...skit också..
Det var bara att lämna sakerna jag hade samlat ihop och gå med tårarna rinnandes. Jävla karl, jävla Jonas.

Efter en lång bilresa kom vi hem. I tystnad. Sätter på kaffet och sätter mig vid köksbordet. Jonas sätter sig och barnen går ut.

Jonas börjar med att ställa en fråga till mig. Jag svarar sedan BANG, KORTSLUTNING - diskussionen slut. Det går bara inte att prata med honom, han förvränger, skrattar åt mig, lyssnar inte/hör inte...vill inte höra...katastrof.

Han är rasande och säger:

"Hädanefter om du vill prata med mig så blir det genom advokat...
Jag kommer att avsluta alla abonnemang- bredband, mobil m.m. Jag kommer att betala halva lånet och hur du löser din bit det skiter jag i. Varför ska jag bry mig om dig när vi ska skiljas?"

När han står där och gastar så är det inte lönt att öppna munnen. Det tar bara på krafterna. Det är nog jobbigt att sitta där och lyssna, att ta emot allt han säger...det sårar. Speciellt när han upprepar saker som inte är sanna - att jag kräver vissa saker t.ex. Saker som jag ALDRIG har sagt. Men hans tolkningar är SANNA. Det är det som gäller!

Kaffekannan åker i golvet - kaffe och glassplitter överallt...

Kram Alma Prana