Det kan inte bli värre än vad det är...

..sa Jonas till mig idag.

Kom hem på eftermiddagen och såg att Jonas precis hade satt igång med att röja huset. Han hade städat ur det ena skåpet och jag stod och gick igenom vad han hade sorterat bort.
Tittade på honom och sa:
- Undrar du aldrig över hur det kommer att bli sen? Sen när vi har flyttat isär?
Jonas tittade på mig och sa:
- Det kan ju inte bli värre än det är nu! Eller kan det?
Automatiskt kände jag hur tårarna började rinna. Per automatik!

Blir så arg när han säger så. Han borde lära sig att UPPSKATTA saker o ting mera. Uppskatta vad jag gör och vad jag har gjort. Men han förstår inte. Han borde uppskatta livet mer, barnen mer och djuren mer.

När han har flyttat då kommer han att få det jobbigt. Tvätta sin egen tvätt, laga sin egen mat, planera aktiviteter, planera barnen, planera skola/fritids m.m. KATASTROF!! Katastrof, är bara förnamnet.

Han kom inte ens ihåg att ta lilleman till tandläkaren igår. Trots att jag hade satt upp lappar, gick in o väckte honom innan jag åkte - enbart för att påminna - trots detta så glömmer han bort besöket.

Nä, livet kommer att bli ett abrupt uppvaknande för honom. För han befinner sig i Jonaslandet nu. Men snart så vaknar han upp till det verkliga livet.

Kram Alma Prana