Barnens prat med pappa!

Häromkvällen så kändes det som om mitt huvud skulle explodera. När jag kommer hem från smärtrehab så kommer alla mot mig - överlyckliga. Det känns bra men samtidigt får jag ta emot all frustration. All frustration som har byggts upp under dagen - allt kastas över mig. Det blir en väldigt stressad situation och jag känner hur mitt blodtryck ökar dramatiskt. De upptäckte på smärtrehab att mitt blodtryck var alldeles för högt - undertrycket låg på 97! Inte bra.

Men..jag fick nog när barnen klagade på att pappa Jonas bara skällde på dom och satt framför datorn hela dagarna. Då fick jag nog och gick ut & hämtade Jonas. Tänkte att det var på tiden att han fick HÖRA vad barnen kände/tyckte.

Vi satte oss i lillemans rum och jag inledde samtalet. Barnen sa att de tyckte att Jonas var arg hela tiden och skällde/skrek på dom. Jonas reagerade med att först säga nej....men jag satte stopp meddetsamma. "Tänk på att det är barnens känslor, sa jag. Det är deras upplevelser"
Då blev han tyst o lyssnade. Barnen var jätteduktiga och berättade. Noel sa också att han var rädd för att berätta detta för pappa för att han trodde att pappa skulle bli ännu argare då!

Efter samtalet sa Jonas förlåt till barnen och kramade dom. Man såg lättnaden hos Noel och lilleman.

Parantes; Igår, dagen efter, märkte man skillnaden hos barnen. De var mycket gladare och uppåt. Jonas verkade också gladare och man märkte att han försökte, han tänkte lite extra över hur han uppförde sig. Men idag, torsdag, vet jag inte. Allt verkar vara tillbaka på ruta 1 igen.

Kram Alma Prana