Har precis kommit hem efter en arbetsam dag på smärtrehab. Är vrålhungrig och hoppades på att någonting var planerat. Men det visste jag väl, inget var framtaget och inte någon middag på bordet.
Tänk vad lyxigt om man någon gång fick komma hem till hemlagad middag på kvällen. Underbart! Det är något jag vet att Jonas kommer att sakna. Han är bortskämd med det. Ordentligt lagad mat, varje dag.
Har visning på lördag och jag såg meddetsamma att ingenting var gjort, ingenting var taget inför helgen. Jag blev inte förvånad. Kände en lättnad av att snart bli av med honom. Jag ser honom idag som en parasit som har ätit mig levandes. Med min tillåtelse!! Men nu ska det bli andra bullar!! Jag känner en känsla av lätthet av att skilja mig från honom. Det kommer att bli oerhört ensamt, smärtsamt och jobbigt men jag kommer starkare ut på andra sidan.
Det är så jag känner det idag!
Men nu skriker min mage efter mat så det är väl bäst jag sätter igång. Jonas har stuckit iväg för att göra några ärenden. Han har bara haft hela dagen på sig men...
Kram Alma Prana

