Känner en inre ilska, en inre sårbarhet & trötthet som gör mig totalt orkeslös. Vet inte hur jag ska orka gå igenom denna resan - denna jobbiga skilsmässoresa.
Klockan är 13.30 på lördag eftermiddag och jag har precis duschat, går fortfarande klädd i nattlinne. Orkar inte...vill inte...är så ledsen...tårarna rinner.
Känner sådan ilska mot Jonas. Han har inte rätt att behandla mig på detta sätt. Den enda personen som är viktig för Jonas är Jonas själv. Jonas kommer först.
Är så arg på honom, för hur han får mig att vara. Jag måste anpassa mig själv, anpassa/välja vad jag säger och gör, för annars får han ett utbrott. Även om jag väljer mina ord så hjälper inte det ibland - som igår t.ex.
Jag går på helspänn hela tiden, vet aldrig hur han kommer att reagera..det tar på krafterna. Jag behöver inte ens säga något - för han drar sina egna slutsatser utifrån mitt kroppsspråk...så milt uttryckt..jag känner mig maktlös, maktlös...
Efter 4 veckors "tjat" så har han åkt till barnens farmor & farfar. Barnen ska få deras födelsedagspresenter, i efterskott. Hans föräldrar borde egentligen få veta hur det ligger till. Han ljuger för dom, precis som för alla andra.
Jag ber Universum om lugn & ro, att vi ska få huset sålt snabbt och ett harmoniskt liv med barnen / tack!
Kram Alma Prana

