Namaste vänner!

Det har varit ett långt uppehåll från min sida. Jag valde att ligga lågt ett tag för att inte elda på en redan flammande brasa. Jag hoppas nu, att jag kan få fortsätta att skriva min "SkilsmässoResa" i lugn & ro. Jag önskar att vissa människor förstår att det är min resa, mina upplevelser, mina tankar & känslor jag beskriver.
Det känns som om jag upprepade gånger, har förklarat mig i detta ämnet, men att vissa verkligen har svårt att förstå.

Nu gör jag ett nytt försök.

Med all min kärlek

Alma Prana

Mer död än levande!

Känner mig mer död än levandes nu för tiden. Många har hört av sig och undrat vart jag har tagit vägen. Lugn, jag finns kvar! Har fått en släng av flunsan bara.

Halva dagen låg jag i sängen med frossa, feber och hosta. Sen kom mina kära föräldrar och skulle hjälpa mig att städa upp efter helgens flytt. Huset ser ut som en orkan har svept genom det. Jonas har flyttat ut denna helgen och lämnade efter sig en röra, milt sagt!

Vi har hållt på hela dagen men blev ändå inte färdiga. Får fortsätta imorgon. Har visning av huset denna veckan och man vill ju att huset ska vara i perfekt skick. Jag vill det.

Barnen har varit hos kuratorn idag för första gången. De kom bra överens med henne och de var positiva över att gå o prata med henne. Så skönt!!

Nu ska jag krypa ner i soffan med en stor kopp te, innan jag däckar.

Namaste gott folk.

Alma Prana

Känslostorm

Jag har en pågående storm inuti mig. En storm utav olika känslor som åker runt och berör mig.

Ena sekunden känner jag mig arg - arg för att vissa tar sig friheter, men är för fega för att stå för vem dom är. Har ni något att säga/tycka så var så pass ärlig och säg vem du/ni är...och stå för det. Man kan inte ha en massa synpunkter på någon annans förhållande och sen inte våga stå för vad man säger/skriver. (Jag vet att ni kan det men...)

Nästa sekund blir jag jätteledsen..som t.ex. för exemplet ovan...tårarna bara kommer...går ej att stoppa.

Ibland räcker det med att någon frågar hur det är - det kan få dammarna att brista - och svämma över. Det räcker med att någon sträcker ut en hjälpande hand, så blir jag berörd.

Mina barn berör mig. Mina vänner berör mig när de ringer och frågar hur det är, frågar om det finns något jag behöver hjälp med, när någon visar äkta medkänsla - det berör mig.

Jag känner tacksamhet.

Ibland tar tröttheten överhand och jag orkar inget. Jag bara existerar...existerar och känner...känner alla känslor inom mig...hör allt jag borde göra....men jag orkar inte...vill inte...men jag måste, måste kämpa på för barnens skull...och för min...min hälsa...en själ som skriker efter lugn & ro...GE MIG LUGN & RO!

Med lugn & ro

Alma Prana

Ai miei angeli - Till mina änglar

Namaste

Alma Prana

Kurator

Idag gick jag inom kuratorn på skolan när jag skulle hämta barnen. Hon verkade vara en varm, mjuk kvinna. En kvinna med stor erfarenhet.

Jag pratade med henne och förklarade varför jag ville att Noel och Lilleman skulle komma till henne. Berättade att jag hade pratat med pojkarna dagen innan och det var ok för dom. Jag hade även sagt det till Jonas att jag tänkte kontakta kuratorn.

Vi pratade en stund och hittade en tid för nästa vecka. Det fungerar som så att pojkarna går dit under skoltid, ensamma, och pratar. Först träffas de 3-4 gånger och lär känna varandra lite bättre och sen får pojkarna själv bestämma om de vill fortsätta hos henne eller ej.

Det fanns även grupper, där barn till skilda föräldrar får träffas o prata med varandra.

Jag tror och hoppas att Noel och Lilleman ska finna tillit till kuratorn och känna att de kan prata med henne om saker de inte vill säga till mig, eller till Jonas. Även om jag pratar väldigt mycket med barnen så behöver de en annan vuxen de kan prata med, en utomstående.

För barn är lojala och älskar sina föräldrar. Även barn som blir misshandlade försöker skydda föräldern som misshandlar.

Kommer alltid att kämpa för deras välmående.

Namaste

Alma Prana

En känsla av vemod.

En känsla av vemod har smugit sig på. En känsla av sorg och ledsamhet som bara blir starkare. Tröttheten bara växer sig starkare och gör sig påmind i kropp & själ.

Ett långt förhållande, ett 9 år långt äktenskap är snart slut. Sorgsenhet. Alla minnen, både de positiva och de negativa finns kvar där, som poppar upp med jämna mellanrum. Detta avslut som jag under de senaste veckorna har längtat efter, detta avslut känns idag bara tungt..det är med stor sorg jag skriver detta inlägg.

Det var inte såhär jag hade planerat mitt liv, mitt liv tillsammans med Jonas och barnen. Men det är såhär det har blivit. Jag trodde aldrig att vi skulle gå skilda vägar, trodde att vi skulle förnya våra löften och leva lyckliga i alla dagar. Men så blev det inte...

Det ligger i luften...avsked..uppbrott...separation...mamma och pappa flyttar isär...pappa lämnar oss...hur ska det bli...

Noel sa till mig ikväll:
- Mamma, jag vill inte att pappa ska flytta.

Det skär i mitt hjärta. En besvikelse som lägger sig över mig...tungt...svårt att andas...ett misslyckande...ett svek mot barnen.

Det närmar sig. Nästa helg flyttar Jonas och barnen har börjat greppa allvaret. Nu ser de slutet...slutet på familjen som de vill ha...tryggheten...deras mamma & pappa under samma tak.

Det märks på Noel o Lillaman och jag kan endast lindra fallet. Det kommer att bli en omställning för oss alla.

Tårarna forsar fram...

Kram Alma Prana

Barns tankar och upplevelser.

Vem vet hur och vad våra barn tänker. Jag hade kunnat ge mitt liv för att Noel och Lilleman skulle få ett bra, intressant & lärorikt liv. Ett liv fullt av upplevelser som kommer att berika deras själ.

Jag pratar väldigt mycket med mina pojkar. Vill att de ska veta att dom alltid kan komma till mig och prata. Jag önskar ha ett öppet förhållande där man får säga vad man vill/tycker och känner. Att barnen ska känna att det är tillåtet att prata, att visa känslor. Att inte sluta sig och grubblandes gå omkring.

Det är vad jag ÖNSKAR. Det behöver inte betyda att det är så det blir.

Under alla år har jag sagt till Jonas att HAN är den viktigaste personen i deras liv. För han är deras pappa. Hur mycket jag än hade velat så kan jag aldrig bli deras pappa. Det är ingenting jag heller önskar. Jag kan inte fylla Jonas plats.

Jag önskade däremot att Jonas skulle SE och HÖRA vad barnen vill och önskar. Jonas tror att allt kommer att bli bra så fort han flyttar. Men så fungerar det inte för barnen. I Jonas värld kommer det bli bra för Jonas.
De lider i tysthet här o nu. Man kan inte vara blind och tro att barnen inte vet vad som pågår. En skilsmässa är jobbig för alla inblandade, så även för barnen.
Jag är en människa som alltid har tänkt på alla andra före mig själv. Det kan ligga en i fatet då man till slut dräneras på energi om man ingenting får tillbaka. Där har jag lärt mig att jag måste ta hand om mig själv, nu då jag måste vara så stark som möjligt för barnen. Att jag måste finna en harmoni i tillvaron. Fortfarande finnas där för andra men inte på bekostnad av mig själv.

Där är Jonas bra – han tänker på sig själv först o främst och endast. Glömmer bort att det finns andra som vill ha lite av hans uppmärksamhet – barnen. Barnen undrar varför deras pappa inte är närvarande, de vill ha en närvarande pappa. Inte någon som kommer & går som han vill. Som inte ringer och meddelar när han kommer hem, som alltid missar middagen – en tom tallrik gapar alltid tom. Vilka budskap sänder han ut till barnen. Hur tolkar barnen dessa budskap?

Barnen har inte valt detta!


Kram
Alma Prana

Enya - Watermark

Tid för avslappning nu. Denna låten lyssnade vi på under tiden jag gick på smärthanteringsprogrammet. Den är perfekt att spela och varva ner till.




Namaste

Alma Prana

Kära 80-tals rock!

Blev lite sentimental när jag hittade Glenn Hughes(Phenomena)-Who's watching you, på YouTube. Det påminner mig om när jag besökte mina kusiner uppe i vackra Gällivare, någon gång under 1980-talet. Phenomena skivan spelades om och om igen när vi "crusade" runt i Gällivare.

Who¨s Watching Who?, kan man fråga sig *ler*

Lyssna o njut till Glenn Hughes fenomenala stämma!




Kram från en gammal rockbrud!

Alma Prana

Tack

Tack till alla ni som orkade igenom texten om psykisk misshandel, borderline och narcissism.
Jag har fått en positiv respons från kända och okända därute. Jätteroligt. Det är många som har blivit intresserade av att lära sig mer om personlighetsstörning, vilket jag tycker är jättebra. För detta är någonting, som jag anser, vi borde lära oss mer om.

Många har berättat för mig om hur de har tagit sig ur liknande förhållanden, vissa har skrivit till mig och sagt att de känner igen sin bättre hälft i texten. Men gemensamt för dom alla är nog att de har känt att någonting har varit fel men...har inte kunnat sätta fingret på det! Och att all hjälp, all kärlek i världen inte kan hjälpa en människa som inte vill bli hjälpt.

Namaste

Alma Prana

Varför står då offren ut med den psykiska misshandeln frågar man sig?

Varför står då offren ut med den psykiska misshandeln frågar man sig?

Det finns olika teorier som försöker ge svar på detta. En som är tätt sammankopplad med teorin om en samhällelig könsmaktsordning är Eva Lundgrens teori om våldets normaliseringsprocess, en förklaringsmodell för hur misshandlade kvinnor gradvis bryts ned. Men då hennes forskning från början grundar sig på intervjuer med kvinnor som levt inom den “karismatiska kristendomen” så kan det som jag ser det vara så att det hon observerat kanske snarare är “det narcissistiska våldets normaliseringsprocess” då man ofta återfinner narcissister inom sektliknande religiösa samfund.


“Det narcissitiska våldets normaliseringsprocess” blir för övrigt en mer heltäckande förklaringsmodell då man bland annat också kan inkludera misshandel i samkönade relationer och kvinnors misshandel av män.



Men man skulle även kort och gott kunna svara – För att narcissister projicerar, ljuger och manipulerar sin omgivning vilket leder till att man inte märker det förrän det är för sent, när skadan redan är skedd. Och ju större känslomässig och ekonomisk makt narcissisten har över sitt offer desto större skada kan de tillfoga dem (gift sig, köpt hus, skaffat barn, grundat ett företag etcetera, för övrigt tillfällen då störningen ofta “blommar ut”).



Många är de som vittnar om att de aldrig trodde att detta skulle kunna hända dem. Problemet är bland annat att den misshandlade ofta har svårt att förstå och förklara, sätta ord på, vad de utsätts för. Ofta har även narcissisten medverkat till en isolering av den misshandlade. Det finns också en grupp som är helt maktlös, barnen till dessa narcissister.

Man kan gå in och läsa mer om de olika punkterna på: http://www.narcissism.se/
En jättebra sida.


”Du gjorde det du visste hur man skulle göra,

och när du visste bättre gjorde du bättre.”


Namaste

Alma Prana

Värna om barnen

En narcissist är skicklig på att ställa sig in hos folk.

- När det gäller vårdnadstvister kan narcissisten slå blå dunster i ögonen på såväl domare, advokater som myndigheter inom barnavården. Narcissisten bryr sig inte om sina barn. Det enda han eller hon är ute efter är hämd och ett totalt tillintetgörande av sin partner. Det gäller då för alla som deltar i beslutsfattandet att inte låta sig vilseledas, eftersom barnen inte kommer att ha det bra hos den narcissistiska föräldern.

Narcissisten har inget samvete och inga skuldkänslor. Han eller hon ser endast till sitt eget bästa. Det är svårt att underhandla med narcissister. Till en början försöker de agera på ett samarbetsvilligt sätt. Om de stöter på motstånd, blir det problem. De utsätter folk för hot och beskyllningar.
Detta säger Marketta Joutsiniemi.
(www.narsistienuhrientuki.info=
En artikel av Kristiina Gerkman-Kemppainen.

Alma Prana

Den nacisstiska separationen

Den nacisstiska separationen

I separationer känner sig alltid narcissisten förorättad, de blir rättshaveristiska utnyttjar att kvinnan är trött på alltsammans och är beredd att "ge efter" på många punkter. Finns det barn med i bilden kommer narcisten att utöva upressning och sätta tryck via barnen. Han kommer med all sannolikhet dra igång en juridisk process mot kvinnan, som alltid är skyldig till något. Under alla omständigheter känner narcissten sig förorättad - även om det är så att kvinnan förlorar allt.

En narcissists värld är delad, i en god och en ond sida. Det är inte roligt att befinna sig på fel sida. Varken separation eller avstånd kan på något sätt mindre detta hat. Och kvinna behöver därför hjälp och stöd för att åter kunna bygga upp sitt eget liv utan att narcissten ska förstöra hennes liv. Det är vanligt att en narcissist öppet säger att hans enda mål framöver är att förstöra kvinnans liv, att han ska förhindra henne från att leva. Detta leder ofta till att narcissten beter sig alltmer förödmjukande och våldsamt medan kvinnan blir alltmer vanmäktig och mörbultad. Vid ett sådant narcissiskt angrepp finns ofta inga bevis. Det är ett "rent" våld. Man ser ingenting. Tyvärr är det också så att många ser, men väljer att inte se.

Det är allt mer vanligt att man pratar om posttraumatisk stress när man talar om kvinnor som har utsatts för narcisstiskt våld. Angrepp och förödmjukelser är inskriva i kvinnans minne och återupplevs i bilder och tankar, i intensiva och återkommande känslor, ömsom på dagarna, ömsom under sömnen, vilket framkallar sömnlöshet och mardrömmar. Ibland förlorar kvinnan aptiten, eller tvärtom får hon bulimiska beteenden. Kvinnan behöver sätta ord på de traumatiserande händelserna.

Det var inte kärlek
Många tror att en person som är narcisstisk pendlar mellan kärlek och hat, men det stämmer inte. För det har aldrig funnit någon kärlek i ordet egentliga mening. Det en narcisst känner är inte kärlek utan begär, inte till kvinnan som sådan utan till det har i övrigt som narcissten vill lägga beslag på. Om inte kvinnan ger lika mycket som narcissten önskar så blir han oerhört frustrerad och bär på ett dolt hat som sedan visas öppet då kvinnan på minsta sätt utmanar honom. För narcissten är detta beteende så självklart, för honom är det kärlek, kärlek eller hat.

Det är viktigt att man inom social- och hälsovården lär sig att förstå hur narcissisten fungerar. En kvinna som länge blivit utsatt för sin mans trakasserier har inte alltid kraft att försvara sig, utan ger avkall på allt för att bli lämnad ifred. Men barnen ger kvinnan oftast inte upp och då får hon föra en fruktansvärd kamp.

En narcissist är skicklig på att ställa sig in hos folk och när det gäller vårdnadstvister kan narcissisten slå lögner i såväl domare, advokater som myndigheter inom barnavården. Det enda narcissten är ute efter är hämnd och ett totalt tillintetgörande av sin partner. Det gäller då för alla som deltar i beslutsfattandet att inte låta sig vilseledas.

Går det att "bota" en person med narcisstiskt störning?

Tyvärr så är det väldigt svårt att hjälpa en person med en narcisstiskt störning eftersom han själv inte tycker att han behöver någon hjälp - det är ju inte honom det är fel på utan alla andra. Så det är väldigt sällan en person med narcisstiskt störning vänder sig till en terapuet för att få hjälp, det skulle vara möjligtvis för att han är i krissituation. Det är ju i närheten, den genuina närheten, till andra som narcissisten är som mest sårbar och därför sätter upp extra försvar - det gör det alltså svårt att Försvaret visar sig ofta i form av nedvärdering av terpeutens försök att nå fram. Syftet med nedvärderingen är att förneka att terapeuten har något som är värt att ha. Det är svårt att få en person med narcisstisk störning att verkligen arbeta med sig själv eftersom det kräver insikt och massor av tid. Då är det lättare att slå ifrån sig, säga att terapeuten var dålig och han minsann inte behöver någon hjälp.
(http://www.tuvaforum.se/narcisisstisk-storning.asp)

Namaste

Alma Prana

Moola mantrat

Här kommer texten till Moola mantrat jag lovade igår:

Om
Sat Chit Ananda Parabrahma
Purushottama Paramatma
Sri Bhagavati Sameta
Sri Bhagavate Namaha
Om



Namaste

Alma Prana



(Namaste betyder; Det gudomliga i mig
hälsar
det gudomliga i dig

Narcissim forts...

Här kommer lite mer fakta om narcissisten.

Narcissisten och skulden;

En man med narcisstisk störning känner ingen skuld. De kastar skulden på kvinnan, får henne att framstå som dålig och är aldrig själv ansvarig, aldrig skyldig och allt som går dåligt är kvinnans fel. På det här sättet blir de inte bara av med skulden utan kan också avreagera sig. Att angripa andra är ett sätt att undvika att ha ont, undvika smärta och depression = projektion (överför sina egna känslor på kvinnan).

Det narcisstiska våldet och projektionen;

Alla människor har en svag punkt och den narcisstiske mannen hittar den för att sedan haka fast i den. Kanske har kvinnan ett barndomstrauma som han angriper och då kommer att återuppväcka. För att ta sig fram utnyttjar mannen kvinnans svaga punkt vilket blir mycket smärtsamt för kvinnan. Kvinnan utsätts för ett moraliskt angrepp, ett psykiskt mordförsök. ETT PSYKISKT MORDFÖRSÖK

Vid angreppen försöker kvinnan till en början visa förståelse, hon förstår och förlåter. Hon tror att hon kan lugna honom, bara hon gör honom lycklig igen, då ska allt bli bra och han ska bli frisk. Kvinnan anser ofta att det är hon som måste hjälpa honom, eftersom det endast är hon som förstår honom. Kvinnan tror sig kunna förstå allt, förlåta allt, rättfärdiga allt - övertygad om att hon ska finna en lösning. Kvinnan tror att mannan ska förändras, att han kommer att förstå det lidande han förorsakar, att han ska ånga sig. Men hon kommer att misslyckas.

Kvinnan drar sig tillbaka och försöker lirka och hitta lösningar, av rädsla för en konflikt som kan leda till en brytning. Kvinnan känner att det inte finns en möjlighet att förhandla med mannen eftersom han aldrig ger efter. Kvinnans tillbakadragande gör det möjligt att till varje pris upprätthålla relationen, till och med på bekostnad av hennes egen personlighet. Kvinnan blir mer utsläckt och deprimerad medan mannen blir alltmer dominerande och stärkt i sitt maktutövande. Kvinnan förlorar allt sitt värde i sina egna ögon och även i mannens som vill lämna henne eftersom det nu inte finns mer att ta.

Kommer kvinnan att lämna mannen, läka och börja får upp sin självkänsla och sitt själv-förtroende så kan en man som är narcisst som sagt att han hatat henne och velat förgöra henne vända på en sekund - han kan åter säga att han nu åtrår henne, vill ha henne och älskar henne igen. Går kvinnan tillbaka är det bara för att börja om hela processen, att mannen höjer henne till en början för att sedan börja suga ut all hennes kraft för att sedan lämna henne som en trasa igen när han inte tycker att hon har mer att ge honom.

Det narcisstiska hatet visas öppet:

Om kvinnan reagerar och försöker återerövra lite frihet så framträder narcissistens hat helt öppet. Även om han under lång tid sagt att han inte vill ha henne, hotat att lämna henne, kanske även träffat en annan kvinna så just det här att kvinnan tycks undkomma honom inger honom en känsla av panik och vrede. Narcisstens alla fördämningar kommer att släppa och en fas av ett våldsamt hat som präglas av nedsättande omdömen, slag under bältet, svordomar, förödmjukelser och förlöjligande och massor av hot. Denna rustning av hat skyddar narcissten mot det han är mest rädd för - kommunikation.

Ju mer kvinnan försöker nå en meningsfull kommunikation så öppnar hon sig och ju mer hon öppnar sig, desto värre blir angreppen och dessutom större blir lidandet. Narcissten klarar inte av att se kvinnans lidande, det blir outhärdligt för honom, vilket gör honom ännu mer aggressiv för att få tyst på henne. Så när kvinnan avslöjar den minsta lilla svaghet kommer narcissten genast att utnyttja hennes svaghet.

En narcissist som hatar tror också att den som han hatar ser på honom med samma om-fattning av hat - han kan inte separera sina egna känslor och tro att de endast tillhör honom. Så även om det står en rädd kvinna framför honom som bara försöker kommunicera så ser han ett våldsamt och ondsint monster framför sig. De känslor han själv bär på överför han alltså och tillskriver kvinnan onda avsikter och försöker alltid förekomma henne genom att vara den som attackerar först. Detta hat, som projiceras på den andre, är för den perverse narcissten ett sätt att skydda sig mot problem som skulle kunna vara mycket värre, av psykoskaraktär. När narcissten engagerar sig i en ny relation är detta också ett sätt att försvara sig mot allt omedvetet hat mot den nya kvinnan. Genom att fokusera hatet på den fd kvinnan skyddar han den nya kvinnan som han istället lyfter till skyarna.
(http://www.tuvaforum.se/narcisisstisk-storning.asp)

Jag slutar här men återkommer med mer fakta senare idag. Känslor dyker upp i mitt inre...tårar förblindar mig..jag måste ta en paus.

Kram Alma Prana

Narcissism

Idag kommer jag att ta upp - Narcissism - och skriva lite om det.

Vad skiljer den friska och den sjuka narcissmen åt?

Alla människor i kris kan använda nacisstiska mekanismer för att försvara sig. De narcissistiska dragen som egocentricitet, behov av beundran, svårigheter att tåla kritk är nämligen inte ovanliga eller sjuka.
Det som dock skiljer det sunda från det sjuka är att de sunda människornas narcisstiska försvar har varit övergående reaktioner som har följts av dålig samvete och ånger. Men en människa med en narcisstisk störning ödelägger andra människor utan några som helst skuld-känslor.

En med narcisstisk störning visar ett antal nyckelsymtom;

Det utmärkande för ett narcisstiskt angrepp är att det siktar in sig på andras sårbara punkter och för en narcissist blir det punkter att haka fast i.

- Mycket stark och uppförstorad bild av sig själv och sitt eget värde
- Stor brist på empati och oförmåga att leva sig in i andra människors tankar och känslor
- Oförmåga att ta kritik - blir då rasande och förödmjukad
- Beter sig charmfullt när de blir beundrade av andra, men beteende skiftar snabbt.
- Ofta mycket svartsjuk och starkt kontrollbehov
- Stark ärelystnad
- Oförmåga att se sina egna brister, lägger all kritik utanför sig själv
- I brist på beundran känner de sig tomma inombords
- Svart/vitt tänkande om andra
- Strävar ständigt efter att vara i maktposition gentemot andra

Mannen med en narcisstisk störning kan känna passion för en kvinna, för en aktivitet eller en idé - men glöm aldrig att denna glöd förblir ytlig. Att vara tillsammans med en narcissist är att bli sedd som en ägodel, något som han har kontroll över. Mannen är lika frånvarande för sig själva som för andra. Att de aldrig är där man väntar sig att de ska vara, att de aldrig kan infångas, beror på att de helt enkelt inte är där. De vet ingenting om verkliga känslor och
absolut inte om känslor som saknad och sorg. Vid separationer reagerar de istället med ilska och hämnd. Allt motstånd mot en narcissist är att utsätta sig för hat. När en narcissisk man märker av ett avvisande eller ett nederlag känner han ett oändligt hämndbegär - han kommer att lägga ner hela sin argumentationsförmåga. Det svåraste för kvinnan i detta läget är att hon inte kan föreställa sig att någon kan vara i total avsaknad av omsorg och medkänsla. Hon försöker istället att förklara för honom och tror att han då kommer att förstå och be om ursäkt. Men en man mer en narcissistisk störning har inte utvecklat en inre moral och det är inget kvinnan kan förändra hur mycket hon än vill.

Vilka kvinnor väljer narcissisten att ha en relation till?
Många tror att kvinnan har blivit utvald för sin svaghet eller andra bister. Men det är tvärtom så att kvinnan i allmänhet blir utvald för det hon har i överflöd - det är det som mannen sedan försöker lägga beslag på. Den idealiska kvinnan är en samvetsgrann person som har en naturlig böjelse att känna skuldkänslor. Men står hon upp för sig själv inför honom ser han kvinnan som ett hot, en person han måste tycka ner. Han drar sig inte för att krossa henne om han tycker att han måste.

Väsentliga regler för att klara dig på bästa sätt från en narcissist;

Sluta att rättfärdiga dig. Alla förklaringar och rättfärdiganden leder bara till att du sjunker lite djupare. Minsta misstag, även sådant som skett i all välmening, kommer med all sannolikhet att användas emot dig. Det är bättre att vara tyst eftersom allt du säger ändå är föremål för misstro. Du beskylls för att ha onda avsikter och att du ljuger.

Vid direktkontakt är det bäst att du tar god tid på sig att fundera ut det bästa svaret - men om ett meningsutbyte måste ske så är det bäst om du ser till att det sker via en tredje part. Eventuellt via en advokat.

Byt telefonnummer.

När det gäller brev/e-post så låt någon annan öppna och läsa dem - för breven kommer åter införa doser av gift och lidande och försätter därmed dig ur balans. Svara inte på brev/e-post eller sms. Om du måste, ge korta besked och dig aldrig in i någon diskussion. Informera bara det allra nödvändigaste
(http://www.tuvaforum.se/narcisisstisk-storning.asp)


fortsättning följer...

Namaste

Alma Prana

Moola mantrat

Känner ni Er stärkta efter I`m moving on nu? Då är det dags att koppla av lite. Lyssna och njut till moola mantrat som sjungs av Deva Premal. (Jag har texten nedskriven någonstans. Ska försöka komma ihåg att lägga in texten!)

Moola mantrat är ett vediskt mantra. Det sägs ha en inneboende kraft och om man känner till vad mantrat betyder och sjunger, uttalar det med förståelse och inlevelse ska energin flöda med stor kraft.



Namaste

Alma Prana

I´m moving on!

Blev så glad när jag lyckades sätta in YouTube klipp här på bloggen. Så nu får ni ett nytt. Ni får vänja Er *ler*


Namaste

Alma Prana

Sammanfattning av helgen 19-20 september, 2009

Kommer endast att göra en snabb sammanfattning över helgen som gått. Om jag ska vara ärlig så är mina krafter slut. Jag orkar inte skriva en sammanfattande text.


Fredag 18/9: Rensat hela nyckelskåpet när han stack på kvällen. Tog med sig alla nycklar. Innan på dagen hade han sagt "Du kan glömma bilen". Han sätt att hämnas på mig, barnsligt och han ser inte vad han gör mot barnen. Tänk om jag hade behövt köra iväg till sjukhuset med barnen. Hur skulle det ha gått? Strandad, utan bil och utan nycklar. (Vi har två bilar + Jonas jobbebuss ståendes hos oss. Han lägger beslag på allt)

Lördag 19/9:

Som ni vet så har jag och barnen försökt ringa Jonas på hans mobil i en vecka nu. Konstig signal "piper i luren". Min magkänsla sa mig, timmen efter han hade åkt förra helgen, att han hade gjort något för att vi inte skulle kunna ringa hans mobil.
I lördags fick jag nog - ringde telefonbolaget och frågade - jo, då...det var någon som hade lagt in en spärr mot mobilnummer!! Jonas har alltså ringt och begärt att vi inte ska kunna ringa mobilnummer från hemtelefonen.
Han är ett EGOISTISKT...
Där satt jag med barnen som bara grät o grät (Noel). Som ville ha tag på deras pappa och prata. Vad gör deras pappa? Jo, han lägger in en spärr så att vi, jag, barnen inte ska kunna nå honom. VEM TROR HAN ATT HAN ÄR???

* Han försöker KROSSA MIG. Det var hans exakta ord från i lördags. Han försöker skärma av mig från verkligheten. Först stänger han av mobilen, sen stänger han av möjligheten att ringa moblisamtal (utan att berätta), sen raderar han saker från datorn, sen tar han alla nycklar och säger "du kan glömma bilen"

* På lördag kväll säger han till mig att jag inte får prata med honom. (Eller ska jag skriva beordrade mig!)

* Han hotade med att slå sönder min dator och säga " jag vet inte hur det hände"

* Frågade honom om han tänkte hålla det han lovade - att sätta igång min mobil när överlåtelse papprena hade kommit in - Men det tänker han inte. (som det ser ut idag får jag vänta tills den siste september) Det var ju mitt fel att han stängde av den! När jag frågade vad jag hade gjort svarade han; "Det vet du!"
Alltid samma svar; det vet du eller det var på grund utav dig.....

Söndag 20/9:

* Han har inte satt in underhållsbidraget vi kommit överens om.

* Han hotade mig: Jag satt på stolen framför datorn och han stod bredvid mig och sa "ska jag slå dig nu eller senare" "du är så...." Jag kommer inte ihåg resten, men det var JAG som triggade igång honom, enligt han.

* Han kommer inte att lämna husnycklarna till mig när han flyttar. Jag bad honom om det för jag vill känna mig säker. Jag känner mig inte säker om han har nycklarna till huset - men han vägrar.
Han erkände att det var en ren principsak för honom. Han vill inte betala något men nycklarna ska han behålla!!!!

Hela helgen har jag bett honom om att flytta hem till någon annan. För han säger hela tiden att han inte vill bo under samma tak som mig, jag äcklar honom, jag är ett svin m.m. Men han vägrar flytta. Han har besittningsrätt, sa han!

Jag kanske ska ändra taktik - snälla, snälla Jonas, kan du inte stanna....snälla stanna kvar hos mig! Då kanske han sticker!! *LER*

(Helgen 12-13 september. Suttit vid min dator och rensat den på både det ena och det andra. "Det kan bli så när man kör en uppdatering", svarade han.)


Namaste

Alma Prana

BORDERLINE forts..

Fortsätter med mer information om Borderline. Jag pumpar in mycket fakta som kan vara svårt att ta till sig, tungt att läsa men...snälla läs texten. Detta är viktigt!

Förutsägbara faser för kvinnan i en relation med en man som har borderline

Förvirrningsfasen
Kvinnan kämpar och sliter med att försöka förstå varför hennes man med borderlinepersonlighet beter sig så irrationellt och egendomligt i relation till dem som står honom nära. Hans beteende verkar ologiskt och osunt. Kvinnan försöker hitta lösningar och börjar allt mer anklaga sig själv.

Den utåtriktade fasen
I den här fasen försöker kvinnan få borderlinepersonen att söka professionell hjälp, samtidigt som hon försöker få honom att ändra på sig. Hon försöker få grepp och information om problematiken. Kvinnan gör sitt yttersta för att inte utlösa det osunda beteendet. Kvinnan går som katten runt het gröt.

Den inåtriktade fasen
Kvinnan böjar blicka inåt och börjar bli mer uppriktig mot sig själv. Hon tar sig själv mer på allvar och börjar lita mer på sina egna intryck och känslor. Hon börjar landa i tanken "För att vara i en relation krävs det två människor". Kvinnan börjar förstå sin egen roll i relationen.

Beslutsfasen
Med en stor mängd kunskap om både sig själv och sin partner börjar kvinnan så sakta fatta egna beslut om relationen. "Ska jag stanna? Ska jag gå? Vad får jag ut av relationen? Vilka alternativ finns? Har vi inte provat allt?"

Slutfasen
I slutfasen ser kvinnan till att fullfölja de beslut hon har fattat. Säkert har hon fått ändra sitt förhållningssätt flera gånger och provat olika alternativ. Det är viktigt att tänka efter och vara väl förberedd på borderlinepersonlighetens reaktioner för att hålla "kriget" på avstånd och för att kvinnan ska kunna behålla sin självaktning och framtidsvisioner. Kvinnan bör vara lite orolig för att något kommer att hända ska hon vara övertygad om - så ta inga beslut under intensiva och känsloladdade gräl. Försök istället att vara lugn och gå åt sidan - avvik från din "krigsplacering" och vänta tills situationen är mer uthärdlig. Det senare är ett absolut måste om barn finns i närheten.


Borderline och dess våldscykel (Walkers)
Borderlinepersonlighet kallades förr för "cyklotomi" och det kom från det cykliska förlopp utbrotten och humörsvängningarna kom. Det har gjorts en bild som visar en tydlig modell hur cykliskt våldet är och förutsättningen för att våldet, raseriet och ångesten ska utlösas är just relationens intimitet. Detta förklara på många sätt varför en man som misshandlar kvinnor ka leva utåt sett normalt liv, men i sina relationer vara ytterst våldsamma. En och samma man kan utveckla två helt olika personer.

Spänningsuppbyggandet
En man med borderlinepersonlighet har en grundläggande nedstämd sinnesstämning i sina relationer. Han har extremt starka behov av närhet i sina intima relationer. Kvinnan han lever tillsammans med kan inte möta och tillfredsställa hans behov eftersom han är bottenlös i sina behov. Hans diffusa känsla av att vara otillfredsställd bygger upp en inre spänning.

Våldsutbrott
Den inre spänningen övergår i stigande ilska. Han nedvärderar kvinnan och till sist når han urladdningen. Ofta är det för att han uppfattar det som att kvinnan sviker honom eller att hon på ett eller annat sätt är förlorad för honom. För mannen är våldsutbrotten en spännings-befrielse.

Återhämtning
En man med borderlinepersonlighet står inte ut med den hotande ensamheten så det är nu han ber om förlåtelse.

Att tänka på som anhörig
En borderline personlighet projicerar sina obehagskänslor på andra och de som främst utsätts är ju den han har en nära relation till. Om det tillkommer ytterligare påfrestningar som skapar stress kommer han i kris, vilket intensifierar hans projicering. De som är anhöriga blir då både ledsna och arga eftersom de lätt sätter sig i rollen som "svampar" som suger upp hans förtvivlan och urskillningslösa raseri. Det tycks aldrig ta slut. Ena stunden behandlas de som "svampar" för att i andra stunden vara "världen bästa" igen. De anhöriga tror att om de bara anstränger sig lite till, och står ut ännu en tid med alla ogrundade påståenden och anklagelser, så kommer nog allt avta i styrka. Men det förhåller sig snarare precis tvärtom.

Du som anhörig måste omedelbart sätta stopp för annars förstärks det destruktiva samspelet ytterligare. Det du på ett orättfärdigt sätt blir anklagad och utsatt för ska med bestämdhet återföras till borderlinepersonligheten. Det är viktigt att påminna sig om att en borderlineperson har inget konstruktivt språk för sina starka och frustrerande tankar och känslor - utan det är mest som ett slags oljud inom honom. Försök därför att inte ta det som sägs personligt och gå inte in i försvarsposition i syfte att skydda dig - håll på dig själv, försök inte gå in i diskussionen för du kommer bara tappa bort dig själv i allt kaos. Försök att vara bestämt, vänligt korrekt och icke-försvarsinriktad - men det är inte lätt, för i nära relationer så är det svårt att inte ta någon annans ord och handlingar personligt.

Om en borderlineperson har skrivit arga och hotfulla meddelande, ringt och lämnat otrevliga telefonmeddelande - så hör inte av dig omedelbart då det bara kommer att förvärra saken. Hör du av dig kommer du bara ge ytterligare näring åt en redan ond cirkel av hotelser och försök till kontroll. Här är det viktigt att du försöker separera dig och ditt friska jag från det som inte är friskt i borderlinepersonligheten, det är viktigt att du pratar med andra som du vet du kan lita på och försök sortera ut vad som är vettigt och sant - allt för att inte suga åt dig borderlinepersonens ilska och frustration.

(http://www.tuvaforum.se/borderline.asp)


Kram Alma Prana

BORDERLINE

Nu har turen kommit till att skriva lite om Borderline. Läs och begrunda.

Att försöka definiera borderline personlighetsstörning är som att titta in i ett kaljedoskop. Det man ser bildar ett konstant skiftande och brokigt mönster när det vrids. Störningen orsakar inte bara instabilitet utan är själva sinnebilden för det.
Att leva med dessa ständiga skiftningar är slitsamt, förvirrande och plågsamt.

Hastiga växlingar;
En person med borderlinestörning har ofta förmågan att utan vidare ha två motstridiga åsikter - ett slags dubbeltänk.Under ett samtal kan en person med borderline först säga en sak för att några minuter senare säga något motsatt. Om du påpekar det, att han precis sa något annat, så kommer personen med borderline förneka det. Han är inte alltid själv medveten om det. Naturligtvis blir det här väldigt förvirrande för omgivningen. Växlingarna mellan personlighetstillstånd visar sig ofta på så sätt att personen förändras i ansikts-uttryck, hållnings och röst.

Personer med borderlinestörning växlar väldigt snabbt i humör. Deras känslor är snarare affekter - de är intensiva men saknar djup. Tomhet, ensamhets- och/eller övergivenhets-känslor uttrycks ofta med raseri eller avgrundslik förtvivlan som gör honom desperat. När borderlinepersonligheten är i affekt ökar hans krav på omgivningen. Omgivningen förväntas stötta, ge odelad uppmärksamhet och stå ut med en massa elaka ord och handlingar.

Först jag,
sedan jag,
bara jag.

/Borderlinepersonlighet

En patient med borderlinestörning uppvisar ofta ett impulsivt beteende när det gäller pengar, mat och sex. Borderlinestörning uppträder ofta tillsammans med andra psykiatriska problem, särskilt bipolära sjukdomar, depression, ADHD, ångestsjukdomar, fobier, missbruk, ätstörningar och andra personlighetsstörningar.

Inåtagerande borderline - utåtagerande borderline;
Det är viktigt att skilja mellan inåt- och utåtagerande borderlinebeteende. Borderline-personligheter har nämligen en tendens att hantera sin oro på två olika sätt. Skillnaderna är viktiga eftersom de främst kommer till uttryck i nära relationer när det krävs ett ansvar.

Intåtagerande borderlinepersonligheter vänder huvusakligen sin smärta inåt, mot sig själva och mot den egna kroppen. Inåtagerande borderlinepersonligheter är mer självmords-benägna än den utåtagerande, uppträder mer deprimerat och är mindre välfungerande i arbete och vardagsliv.

Utåtagerande borderlinepersonligheter visar ofta en narcisstiskt föraktfull fasad "Jag klarar mig själv, jag behöver varken dig eller någon annan". Den utåtagerande är mer projicerande och aggressiv till sin karaktär. En utåtagerande borderlinepersonlighet kan på ett hjärtlöst sätt kränka andra, de har en samvetslöshet som förvärrar effekten av kränkningarna. Den utåtagerande borderlinepersonligheten projicerar ut det egna inre lidandet som han inte förmår hantera på egen hand. "Det är andras fel att jag mår så här och andras fel att jag inte mår som jag borde göra".

Svart/vit värld;
Att leva nära en som har borderline innebär att man vid konflikter komma att uppfattas som en genomusel människa som enbart vill honom/henne illa. En borderlineperson ser alltid det som att hans/henne beteende, hur hemskt det än är, är orsakat av någon annan. De kan inte förstå att någon inte kan tillfredsställa alla deras behov eller finnas till hands dygnet runt endast för deras skull.

Det går inte att komma till en lösning med en människa som tror att du är hans/hennes största fiende och bara vill göra honom/henne illa. Alla dina försök kommer att tolkas som ytterligare en attack, och borderlinepersonen kan bli helt upptagen, nästan besatt av att få upprättelse.

(http://www.tuvaforum.se/borderline.asp)

Symtom – Bordeline; (som sjukhuset har punktat upp till patienter)
• Hur du beter dig, känner dig och förhåller dig till andra svänger hela tiden kraftigt fram och tillbaka.
• Du känner dig ofta arg, deprimerad, olycklig och har ångest. Känslorna kan gå mot leda och tomhet eller skräckartat stegras mot katastrof och övergivenhet.
• Du kan ha svårt att tygla dessa känslor och uttrycker dig oftast aggressivt. Du är impulsiv. Humöret är oberäkneligt och föränderligt.
• Du tycker inte att du duger. Du har en negativ självuppfattning. Det kommer till uttryck genom exempelvis missbruk av sex, alkohol, droger eller mat, vårdslöshet i trafiken, slösaktighet med pengar eller självmisshandel, inklusive självmordsförsök.
• I allmänhet lyckas du ändå dölja dina känslor och förställa dig för att passa in socialt. Därför går det oftast bra för dig i skolan eller i arbetslivet.
• I nära personliga förhållanden kan du däremot bli krävande och lätt hamna i beroende. Du är rädd att bli övergiven.
• Du pendlar mellan intensiv beundran och nedvärdering av andra människor.
• Om du upplever psykotiska episoder, är de oftast korta och präglas närmast av förföljelsetankar.
• Andra kan uppleva dig som ombytlig, anpassande och opålitlig, känslokall eller aggressiv och dra sig undan, vilket naturligtvis inte gör det lättare för dig.
(http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Borderline-personlighetsstorning/)

Kram Alma Prana

Barn som upplever våld

Mäns våld mot kvinnor i nära relationer är en fråga av högsta betydelse eftersom det berör barnen som lever i familjen. De flesta barn vet vad som pågår och många har hört och sett våld samt dess konsekvenser. För barnen är det inte "kvinnomisshandel" de ser utan "mammamisshandel."

Många män trappar upp sitt aggressiva beteende mot mamman efter separationen vilket därmed också drabbar barnen. Men våldet som barnet upplevt/upplever trollas bort när myndigheter hanterar vårdnadstvister. En pappa med våldsamt beteende bedöms ofta som lämplig vårdnadshavare och umgängesförälder.

Pappor som misshandlar:
Samhället betraktar våldsamma män som en sak - pappor som en helt annan. Ändå är det ju så att just det här med faderskapet kan utnyttjas för att fortsätta slå, hot och kontrollera. Allt handlar ju nämligen om makt. I lagstiftares, domstolar och socialsekreterares ögon verkar män som slår och pappor komma från två helt skilda världar. Det gör att bakom kränkningarna mot kvinnan nämns sällan barnmisshandeln. Någonstans på vägen glider mannen som varit våldsam både psykiskt och fysiskt ur sin papparoll - för som pappa är han tillräckligt bra bara han visar lite intresse för barnen.

Skilsmässa - ett försök att få en vardag utan våld
I en familj där pappan misshandlar mamman och kanske även barnen är enda förutsättningen för att våldet stoppas en separation och skilsmässa. Barnen behöver då få veta vad som ska hända så att de inte blir skrämda av den stora förändringen. De kan också behöva prata om det som har hänt och om alla de nya saker som sker. Kanske är barnen rädda att pappa ska hamna i fängelse, hur det ska bli i framtiden, vad de ska säga till kompisarna, hur det var vid separationen och när de eventuellt flyttade, kanske var det så att polisen kom och hur det kändes.

Tyvärr riskerar barnen att se ytterligare våld eller själva utsätta för mer våld av pappan då han kanske trappar upp våldet under själva separationsfasen. Ofta måste ju barnen vara med när mamman och pappan möts vid eventuella överlämningar, då kan hot, våld och olika former av trakasserier förekomma mot mamman. Även risken för våld direkt mot barnen kan i vissa fall öka efter en separation. Mamman kan t ex inte gå emellan då pappan är våldsam då barnen är ensamma med honom efter separationen.

En mer långsiktig hjälp till barnen är alltså mycket viktig eftersom de kan befinna sig i en svår situation långt efter en separation eller skilsmässa. Säkerheten för barnen måste ses över och hanteras! Barn måste har rätt att slippa våld - och speciellt i sitt eget hem och av och mot de personer som betyder mest och är viktigast för dem.

Att som barn försöka förstå pappans våldshandlingar:
Det är svårt för barnen att få ihop bilden av en pappa som är snäll ibland men som "förvandlas" och blir elak och slår ibland. Barnen separerar ofta pappans våldshandlingar i sina försök att behålla en positiv bild av honom eller för att behålla den egna relationerna skild från pappa-mamma-relationen. Att fokusera på det goda hos pappan som är våldsam går ganska bra då de kraven för att betraktas som snäll är relativt låga. "Vanliga pappa ska vara snälla. Då är man inte dum. Titta på TV, laga mat och köpa godis. Då är han snäll".

Det finns barn som inte har sett eller är medvetna om det våld som mamman utsätts för. Men här bör man betänka att våldets konsekvenser skadar barnen.
Barn påverkar inte bara av direkt fysiskt våld utan också av till exempel rädsla. Kanske ser de mamma vara rädd och gråta, men förstår inte varför. Kanske måste barnen bo med mamman någon annanstans i perioder utan att veta varför, de känner bara att det är något som inte stämmer, att mamma är ledsen och pappa är arg - och att de inte kan vara hemma.

Pappans arbete för att bli en ansvarstagande förälder;
För att en pappa som misshandlat barnen och barnens mamma måste han ta ansvar för sitt eget våldsamma beteende. Den känslomässiga insikten räcker inte, han måste vara beredd att hålla sig som ansvarig även på en praktisk nivå.

Det finns 12 steg till förändring på misshandlarens väg till ansvartagande föräldraskap.

Misshandlaren måste:

1. erkänna sin historia av fysiskt och psykiskt våld mot sin partner och sina barn

2 inse att beteendet är oacceptabelt

3. inse att han valt att använda våld

4. se och visa empati för våldets konsekvenser för hans partner och barn

5. identifiera sitt mönster av kontrollerande beteende och förväntningar om
rättigheter i förhållande till kvinnor och barn

6. utveckla respektfulla beteenden och attityder

7. omvärdera sin förvrängda bild av sin partner

8. på olika sätt gottgöra både i kortsiktigt och långsiktigt perspektiv

9. acceptera de konsekvenser våldutövandet får för honom själv

10. förbinda sig att inte upprepa våldshandlingar

11. inse att förändring är en lång (ofta livslång) process

12. vara villig att hållas ansvarig

Dessa steg kan användas för att bedöma om det finns en stabil grund för föräldraskapet med en man som har använt våld.

(http://www.tuvaforum.se/barn-som-upplever-vald.asp)

Namaste

Alma Prana

forts. Fakta om psykisk misshandel

Att bemöta psykisk misshandel

Psykisk misshandel handlar om att trampa över gränser.

Misshandlaren klampar in i ditt inre och kränker dig. När han tar sig friheten att tala om vem du är, vilka avsikter du har, hur du gör olika saker och hur du tänker så kränker han din integritet. Han invaderar ditt inre med sina påståenden om dig som är rena lögner. Han anklagar och kallar dig för nedsättande saker, och det är ett grovt övertramp som kränker din mänskliga värdighet. När han beordrar dig så betraktar han dig inte som en självständig individ utan något som tillhör honom, en invasion av din person. Att leva med en misshandlare innebär att man gång på gång utsätts för övertramp, kränkningar av ens gränser. Du vill ha ett stopp på misshandeln. Du måste återuppbygga de gränser du vill ha så det blir tydligt vad som är acceptabelt för dig och vad som inte är det.

Misshandlare förändrar i regel inte sitt nedbrytande beteende såvida de inte inser att de har problem och är villiga att söka professionell hjälp. Misshandeln tjänar ett syfte i deras värld, nämligen att ha makt och kontroll.

(http://www.psykiskmisshandel.se/hantera.html)

Olika typer av misshandel

Oförutsägbarhet

Han får plötsliga utbrott utan någon konkret anledning. Han reagerar helt olika på samma situation från gång till gång. Vad han sa i går gäller inte i dag. Hans humörssvängningar gör att du aldrig kan veta vad som ska hända härnäst. Han startar bråk med dig utan att ni är oense om någonting. Du känner dig rädd och på helspänn när du väntar på din partners nästa utbrott- som kan komma när som helst!

Får dig att verka galen

Han förnekar saker som ni båda vet har hänt, till exempel att han har kränkt dig. Han påstår att du ljuger eller inbillar dig. Han får dig att tvivla på det du hört och sett, till och med tvivla på ditt förstånd. ”Det har jag aldrig sagt!” ”Du måste vara galen” ”Du hittar bara på!”

Kränkande förväntningar
Han kräver orimliga saker av dig, t.ex. att du ska vara sexuellt tillgänglig hela tiden och att du bara ska ägna dig åt honom. Du ska släppa allt du har för händer så snart han vill ha någonting av dig. Han är aldrig nöjd hur mycket du än anstränger dig.

Kränkande namn
Han kallar dig bitch, slampa, hora, idiot eller andra nedsättande ord.

Blockerande och avledande

När du försöker prata med honom om något du tycker är viktigt så blockerar han dig. Exempel: ”Vem frågade efter din mening?” Skitsnack!” ”Du tror att du vet allt” .
En annan variant är när han ändrar samtalsämnet och ser till att du måste försvara dig från hans anklagelser: Till exempel: Du frågar vart hushållspengarna tagit vägen och får något av de här svaren: ”Du är bara ute efter mina pengar!” ”Jag är utled på dina klagomål!” ” Men du har ju inte gjort något på XX år själv” Han avleder dig nästan omärkligt från det ursprungliga ämnet och du får aldrig något svar på det du ville diskutera. Det slutar med att du känner dig förvirrad och frustrerad.

Han glömmer och ignorerar

Han ”glömmer bort” det ni kommit överens om. Han gör aldrig de saker han lovat dig, utan säger att han snart ska göra det men nu när du tjatar så tappade han lusten. Det kan ge dig en hel del bekymmer men han viftar bort dig med något som t.ex. ”alla glömmer ibland, ska du döda mig eller?” Detta är ett passiv-aggressivt beteende, ett sätt att visa fientlighet och komma undan med det.

Anklagande

Han anklagar och förebrår dig. Han behandlar dig som om du vore hans fiende. ”Du vill bara ha problem” ”Du attackerar mig” ”Du lämnar mig aldrig ifred”.

(Det finns fler typer men jag valde ut dessa av en särskild anledning!)(http://www.psykiskmisshandel.se/typer.html)


Namast

Alma Prana

Fakta om Psykisk misshandel.

Det är viktigt att du står upp för dig själv och värnar om dina gränser

Du behöver få bekräftelse på att det du upplever och känner är rätt, att det du utsätts för är fel - och att du inte överreagerar eller hittar på. Det är inte fel att ha medkänsla och empati, men lägg den där den hör hemma och inte hos någon som inte är kapabel till att bete sig sunt, som inte kan känna eget ansvar och empati. Det finns människor, och kommer alltid att finnas människor, som kommer försöka trampa på andra. De här människorna stjäl kraft, livslust och energi från andra och försöker fylla tomrummet de har inom sig. Du sjunker ihop allt mer och de blåser upp sig.

Hur kan mannen verka normal i ytliga relationer när han gör den kvinna han lever tillsammans med så illa?

Män som utsätter kvinnor för psykisk misshandel hanterar situationer genom att nedvärdera kvinnan han är tillsammans med och känner ingen medkänsla eller respekt för henne. Det här kan vara helt obegripligt för kvinnan som själv känner ansvar och empati. Att ha en relation till en man som varken kan ta ansvar eller känna empati är omöjligt om man vill ha en sund och jämställd relation.

Kvinnan måste alltid förstå att det inte finns någonting hon kan göra för att förändra mannen. Skulle hon försöka förklara är det som att stå framför en vägg. Det är försvarsmekanismer som står i vägen och låser sig. Envisas hon med att försöka nå fram så blir han ännu hårdare för att inte nås av hennes lidande. Han iakttar henne kallt, utan minsta känsla. Det är lätt att känna det som att man inte existerar inför ett sådant bemötande.

Varför mörkar han hela tiden?

En man som har ett misshandelsbeteende kommunicerar inte rakt. Att mörka, ha hemligheter och hålla sig med lögner gör kvinnan osäker, vilket han är ute efter eftersom det får honom att känna kontroll. Den här formen av kommunikation som mannen använder sig av används inte för att ta kontakt utan för fjärma och förhindra ett utbyte. En mörkning av verklig information är väsentlig för att göra kvinnan orolig och maktlös. Att vägra ge information är ett sätt, utan att säga det direkt i ord, uttrycka att den andre intresserar en, eller att hon inte ens existerar. Allting sker utan förklaringar och kvinnan är alltid vid tolkningarnas yttersta gräns.

Hur kan han få kvinnan att känna sig skyldig?

Den man som har behovet av att känna sig överlägsen ser till att kvinnan inte har möjlighet att känna stolthet över sig själv. Skulle kvinnan reagera på något kan han stämpla henne som beteendestörd. Han förödmjukar och förvirrar kvinnan som försöker rättfärdiga sig, som om hon verkligen vore skyldig. Mannen vill komma dit att kvinnan blir "ond". De män som har ett misshandelsbeteende strävar efter att trycka ner kvinnan, få henne att verka dålig så att det i hans ögon är helt ok att ge sig på henne. Att påvisa kvinnans brister är ett sätt att slippa se sina egna.


Varför kan man räkna med att separationen blir extra svår?

De män som inte klarar av att ha nära relationer kommer inte heller klara av att separera på ett bra sätt. Känslor som sorg, besvikelse och ledsnad tillhör en separation och just att sörja är något en man som misshandlar psykisk ofta saknar. Det som återstår då är ilskan. Vreden läggs över smärtan. Det är mannens sätt att försöka "stå ut" att vara arg och defensiv. Det ger dessutom en känsla av att "vara någon". Vreden är en känsla som håller kvinnan kvar. Så länge man bråkar, har kvinnan att bråka med, så består relationen.

Mannen som misshandlar har svårt att hantera känslor som skam, vanmakt och upplevelsen av att vara misslyckad. Så misslyckanden tillskriver han kvinnan och förblir själv oskyldig till det som gått fel.

Varför känner kvinnan stark ångest?

Det oväntade och överraskande våldet traumatiserar kvinnan. Det kända och väntade våld som förekommer i relationen mellan en man som har makt och en kvinna som känner vanmakt är också traumatiserande redan som hot. Att leva i en ständig fara för att deras blotta närvaro, ord eller handlingar kan utlösa våld från den man kvinnan lever tillsammans med, är en utdragen vanmaktssituation. Att ha en brottsplats i sitt hem ökar traumat, det finns ingen trygg plats för kvinnan och hon känner att hon inte kan undvika våldet. Det här utlöser stark ångest hos kvinnan som hon måste bearbeta då hon har lämnat mannen som utsatt henne för traumat.
(http://www.tuvaforum.se/psykisk-misshandel.asp)

Patetiskt

23 juli, 2009, skriver Jonas under vårt avtal om underhållsbidrag som vi gemensamt har kommit överens om. Dokumentet är även bevittnat.

Nu, 20 september, samma dag som underhållsbidraget skall finnas på mitt bankkonto, sitter han och beräknar underhåll på Försäkringskassans hemsida.

Vad ska man säga? Det är sorgligt.

Namaste

Alma Prana

TERROR - ÖVERLEVARE

Jag är så arg, så arg att jag skakar i hela kroppen. Fick gå in på toaletten för att gråta, ville inte visa barnen hur upprörd jag är. Jag är trött på dessa förnedrande ord, alla anklagelser och alla ord han lägger i min mun. Nu får det vara nog.

Du är ju sjuk, kom han precis och sa till mig. Det har blivit vardagsmat att kalla mig för sjuk, äcklig, hatar dig m.m.

Han tycker inte att han ska hjälpa till med städningen inför husvisningarna nu när han flyttar. För ”han har ju inte varit här och skitat ner”. Slutstädningen tycker han jag kan göra själv (för det hade han gjort om det var han som bodde här till sist!! Javisst!) Jag har aldrig gnällt under dessa 11 år. Aldrig. Jag har gjort allt själv, aldrig bett om hjälp. Nu när jag behöver hjälp p.g.a. min skada och min kroniska värk som är ett stort handikapp i vardagen, så ger han sig på mig.

Detta är terror. TERROR.

Han är ute efter att förgöra mig eller krossa mig som han sa i förmiddags. Det är tragiskt, rent ut sagt sorgligt, att en man ska behöva bete sig såhär för att känna sig manlig, känna makt. SORGLIGT!

Tänkt att han känner ett så starkt behov av att ge sig på sina barns mamma, som inte har något jobb, som aldrig kommer att bli helt frisk – kommer att få leva med smärta resten av livet och dess begränsningar, som inte har en fet inkomst. Sorgligt!

Men jag har något annat – jag är psykiskt stark, vet vad som är rätt och fel, intelligent, kunnig, ambitiös, ödmjuk, hyser stor empati, stort socialt nätverk – jag är en överlevare.

En överlevare som kommer att överleva denna terror, denna terror som Jonas utsätter mig för. Var dag...

Underhållsbidrag

Inget underhållsbidrag är insatt på mitt konto. För oktober skulle överenskommen summa sättas in den 20:onde månaden innan. Det vill säga 20 september, 2009.

Namaste

Alma Prana

Jag mår inte bra.

Helgen har varit hemsk för mig. Så fort Jonas kom hem i fredags började he***tet igen. Jag mår inte bra, idag söndag 20/9, inte alls bra. Men jag är fast beslutsam om att fortsätta att skriva av mig och dela med mig av mina upplevelser, här på bloggen. Även om Jonas är ute efter att krossa mig. Det sa han idag. KROSSA.

Har läst mycket om borderline; narcissism och psykisk misshandel, kommer att lägga ut text eftehand.

Vaknar upp på morgonen och mår dåligt, går och lägger mig och mår dåligt. När ska jag kunna börja leva ett "normalt" liv igen. När får jag tid över till att börja mitt liv, Alma Prans liv?

Mår psykiskt dåligt över hur jag blir behandlad av Jonas. Dagligen överröser han mig med glåpord och psykisk misshandel och idag var det nära att han gick över gränsen till fysisk misshandel. Han blev irriterad på mig och hotade mig med: "Ska jag slå dig nu eller senare?" "Du är så..." Kommer inte ihåg orddängan som följde.
Men det var ju jag som triggade igång hans vilja/önskan om att slå mig. Det var ju p.g.a. MIG. Allt är mitt fel.

Kram Alma Prana

Vi ses i rätten...

var hans ord innan han drämde igen dörren.

Nu orkar jag inte mer...orkar inte....gråter hejdlöst...

Han puttade mig rakt in i torktumlaren så att luckan flög upp. Han levererade den ena lögnen efter den andra. Hur jag äcklade honom...m.m. Jag orkar inte mer. Orkar inte.

Jag orkar inte ta dessa hemska ord från honom. Orkar inte höra hans kommentarer.Orkar inte mer.

Jag är barnens enda trygga klippa. Jonas lögner fördärvar.

Såhär är det. Jag orkar inte mer. Orkar inte.

Alma Prana

Personlighet - Personlighetsstörning

Personlighet; kan beskrivas som de inrotade och stabila mönster av tankar, känslor och beteenden som kännetecknar en individs unika livsstil och anpassning. Dessa mönster kan beskrivas som kombinationer av personlighetsdrag som varierar mellan olika individer. Att vara unik och ha speciella förmågor och svagheter är för det mesta normalt. Med personlighetsstörning avses ett stabilt mönster av avvikande och oflexibla personlighets-drag.

Personlighetsstörning; När det gäller personlighetsstörningar är det alltså alltid ifråga om ett långt tidsperspektiv och problem som har varit märkbara redan i barndomen. En störning i personligheten är inte bara något som plötsligt dyker upp hos en person som redan är vuxen, utan det rör sig om en grundläggande problematik, som går djupt in i personlighetsstrukturen och som varje människa bär med sig från tidig ålder.

(http://www.tuvaforum.se/vad-ar-en-personlighetsstorning.asp)

Kram Alma Prana

Personlighetsstörning - vad är det?

Jag har alltid varit intresserad av hur människor mår - både psykiskt som fysiskt. Under hela mitt liv har jag läst coh studerat kroppen och psykologi, intresset för att hjälpa är någonting jag är född med.

Personlighetsstörning är inget gemene man talar om och de flesta vet inte ens vad det är. Därför tänker jag försöka reda upp begreppen lite och lyfta upp ämnet.

Vad är då en personlighetsstörning?

Personlighetsstörning är ett begrepp som används inom psykiatrin för att beskriva en så pass starkt avvikande personlig egenskap, att den inte kan sägas utgöra en individuell variation och som därtill bereder den enskilde besvär i vardagslivet.

I det diagnostiska arbetet baserar läkarna sig på människans normala psykologiska mognad och utveckling. Ett exempel på normal utveckling av en människas personlighet är att det lilla barnet inte vet att det inte får ta andras saker, men efterhand lär sig att skilja på sina från andras saker och ändå inte kan låta bli att ta de andras saker. Först i 6-årsåldern har barnet normalt utvecklat den psykologiska mognad som krävs för att förstå det moraliska komplexet och inse att det är fel att stjäla för att syskon, kamrater och föräldrar kan bli ledsna.

Denna moraliska utveckling pågår sedan i normalfallet till 18-20-årsåldern, då individen också inkluderat okända andra i sin tankesfär. Moralen är endast en komponent i det som kallas för personligheten, och om den inte utvecklas någorlunda i den riktning som är normen för alla barn och ungdomar talar man om antisocial personlighetsstörning.

Ett annat exempel på personlighetsstörningar är osjälvständig personlighetsstörning för de individer, som starkt överskrider gränserna för vuxna individers beroende av andra vuxna i vardagslivet. Det är då fråga om människor, som i socialt hänseende inte går igenom det friska barnets frigörelse under tonårstiden från föräldrarna, utan som vuxna är starkt beroende av andra vuxnas bistånd i helt vardagliga situationer.

Emotionell instabil personlighetsstörning är ett synonymt begrepp för borderline personlighetsstörning, vilket är ett tillstånd hos människor som inte utvecklar den grad av robust personlighet, som krävs för att klara friktionsfritt umgänge med andra. Om någon annan skrattar för bullrande eller pratar för fort, högt eller gestikulerar så kan det hos den emotionellt instabile utlösa närmast psykotiska reaktioner. Smärre miljöombyte eller en helt vanlig förändring i vardagen likaså.

Behandlingen vid de olika personlighetsstörningarna är beroende av vilken typ den kategoriseras som, då det är skillnad om man önskar stärka en skör personlighet hos en av borderlinepsykos drabbad person eller om det är den moraliska utvecklingen man vill stödja hos en person med antisocial personlighetsstörning. En viktig del av behandlingen består också i att få den enskilde att lära sig att hantera sig själv och sina känslor med hänsyn taget till den funktionsförmåga personlighetsstörningen i sig ger.
Källa:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Personlighetsst%C3%B6rning

Det finns tio olika personlighetsstörningar som delas in i tre olika grupper.

1. - udda eller excentriska störningar:

Paranoid personlighetsstörning
Schizoid personlighetsstörning
Schizotyp personlighetsstörning

2. - dramatiska, emotionella eller oberäkneliga störningar:

Antisocial personlighetsstörning
Borderline personlighetsstörning
Histrionisk personlighetsstörning
Narcissistisk personlighetsstörning


3. - räddhågade störningar:
Fobisk personlighetsstörning
Osjälvständig personlighetsstörning
Tvångsmässig personlighetsstörning

(http://sv.wikipedia.org/wiki/Personlighetsst%C3%B6rning)

Jag väljer att skriva om Borderline & Narcissistisk personlighetsstörning som finns i grupp 2, under dramatiska, emotionella eller oberäkneliga störningar.

Mer i nästa blogginlägg.

Kram från Alma Prana....som börjar se ljuset i tunneln *LER*

Min bön! Peter Jöback och Sarah Dawn Finer.

">
Jag försökte att lägga in detta YouTube-klipp innan men det gick inte så bra!

Lyssna och njut!

Kram Alma Prana.

En bra start på dagen.

Jag fortsätter med att skriva ett inlägg som handlar om Morgonkaos. Det är taget ur Martin Forsters bok "Fem gånger mer kärlek", sid 265-267.

Några råd och tips om hur man kan få en bra morgonrutin. En bra start på dagen är mycket värd, det är jobbigt att stressa runt som en galning!

* Planera morgonen redan kvällen innan.
Få barnen i säng i rimlig tid. Lägg fram barnens kläder redan på kvällen. Packa väskor. Du kan till och med förbereda vissa delar av frukosten. Checka av kalendern så att du inte missar något. Som t.ex. gymnastiken.

* Sätt väckarklockan en kvart tidigare.
En kvarts mindres sömn gör ingen stor skillnad. Däremot gör det stor skillnad att ha femton minuter extra var morgon!

* Väck barnen på bästa sätt.
Försök att hitta ett sätt att väcka barnen på bästa sätt.

* Ge barnen uppdrag.
Det är bra om barnen vet exakt vad de förväntas göra på morgonen. Till exempel: Ta på sig kläder, äta frukost och borsta tänderna.

* Skapa en lugn miljö.
Ibland kanske det är nödvändigt att stänga av tv, dator, radio för att barnen ska kunna fokusera på att bli klara.

* Om du tjatar mycket - pröva att ge ansvar.
Om du är tvungen att tjata mycket på barnen på morgonen är det ett bra tillfälle att pröva att ge äldre barn ansvar. Gå igenom vad de ska klara själva. Till exempel att ta sig upp ur sängen och fixa frukost. Den naturliga konsekvensen av att inte ta ansvar är att komma för sent till skolan. Förr eller senare måste barn uppleva det för att verkligen förstå varför man ska skynda sig på morgonen.

Kram Alma Prana

Kärlek till barnen

Det finns mycket som engagerar mig! Bland annat - våra barn! Håller på att läsa en bok av Martin Forster som heter: "Fem gånger mer kärlek". En bok till föräldrar med barn mellan 2 - 12 år.
Tänkte dela med mig av vad som står i boken, valt ut vissa delar.

"Brist på känslomässig bekräftelse under barndomen ökar risk för psykisk ohälsa" I en studie fick man svara på frågor om hur deras föräldrar hade bemött känslor under barndomen. Vissa upplevde att föräldrarna inte hade accepterat deras känslor, reagerat negativt eller förringat betydelsen av känslor. För dessa deltagare i studien var risken för depression och ångestproblem fyra gånger större än för dem som fått bekräftelse för att visa känslor (Krause, Mendelson & Lynch, 2003) sid 82 i boken.

Jätteviktigt!

Ett kapitel handlar om Belöningar. På sid 126 får man tips på olika belöningar. Jag har plockat ut några:
* Olika aktiviteter; Hyra film, utflykt, bo i tält en natt, sova över hos en kompis, gå på bio, fiska, massage, spela tv-spel, åka till badhuset, spela kort eller spel, pyssla eller baka.

* Tips på saker; Popcorn, glass, panta flaskor och få behålla pengarna själv, få samlarkort, trisslott, serietidning, köpa kläder.

* Tips på förmåner; bestämma maträtt, bestämma över fjärrkontroll, komma hem en halvtimme senare än vanligt, slippa städa i en vecka, välja efterrätt, frukost på sängen.

---------------------------

Några tips om syskonbråk. ( Enligt en studie så förekommer det drygt 6 stycken syskonbråk i timmen, sid 248)

Några tips:

* Uppmärksamma barnen när de är sams.
Ge inte barnen endast uppmärksamhet när de bråkar. Då förstärker man bråken. Försök att titta in i barnens rum när de leker bra tillsammans.

* Kameleontfällan: Handlar om att barn tar efter sina föräldrars beteenden. Det gäller förstås också konflikthantering. Fundera på hur du själv hanterar konflikter. Har barnen lärt sig från dig?

* Låt barnen lösa konflikter på egen hand om det går.
Det är bra att låta barn lösa konflikter på egen hand så långt det går. Om du alltid ingriper kommer de att förvänta sig att du ska hitta lösningen. Barnen kan också bli fokuserade på att framstå som offer inför dig och ropa på hjälp så fort de tycker att de drabbats på något sätt.

* När du ingriper - låt barnen hitta lösningarna.
Hjälp syskon att hitta egna lösningar på konflikten istället för att du själv ska reda ut situationen. Det gör du genom att låta båda barnen uttrycka vad de vill och hjälpa dem att nå fram till en kompromiss. Försök hela tiden få barnen att komma fram till egna lösningar.

* Utveckla barnens empati.
Det är bra att låta barnen uttrycka vad de känner vid en konflikt. Det kan man sedan utgå från i lösningen "När du tar Agnes saker blir hon ledsen och när Agnes slår dig blir du också ledsen. Hur ska vi göra istället?" Oavsett ålder är det bra om parterna i en konflikt kan börja uttrycka vad de känner istället för att anklaga varandra.

* Strunta i vem som började.
När syskon bråkar är det svårt att veta vem som började. Fokusera inte på vem som började bråket utan på att låta barnen hitta en lösning framåt.

* Var noga med att inte systematiskt ta det ena barnets parti.

* Inför husregler.
Tex; Man får inte slåss eller att man måste fråga innan man tar andras saker. Skriv ner reglerna och diskutera tillsammans.

* Ha egentid med barnen.
* Låt barnen ha en egen plats.

* Planera gemensamma aktiviteter som kräver samarbete.
Försök hitta aktiviteter där syskonen måste samarbeta utan att tävla.

* Undvik att sätta etiketter på syskonen.
Även om syskonen är olika så är det olyckligt om föräldrarna förstärker dessa olikheter genom att uttrycka det.

En jättebra bok - rekommenderar den. Finns mycket, mycket mer intressant.

Kram Alma Prana

Bortförklaringar och ursäkter...

Jonas ringde igår. Jag stod inne på toaletten när det ringde så Lilleman svarade. Efter någon minut lämnas telefonen över till Noel. Jag hör hur Noel utbrister:

- Varför ringde du inte igår, varför sa du inte hej då?

När jag kommer ut från toaletten frågar jag Noel vad pappa sa.
- Han sa att vi inte var hemma och att han inte visste vart vi var, svarade Noel.

Vilken ursäkt...
Hade inte Noel varit så upptagen med spelet på datorn så hade han säkert frågat;
* Men du kunde ju ha sagt det tidigare till oss
* Men du kunde ha frågat mamma vart vi var
* Varför ringde du inte sen och sa godnatt?

Jonas klarar inte av när man ställer motfrågor eller ifrågasätter något. Men kommer man med dåliga bortförklaringar och ursäkter så...

Kram Alma Prana

Lager på lager lyfts av mig.

Det känns som om det ena lagret efter det andra lyfts av mig. Lager av känslomässig frustration, oförståelse, rädsla, ilska, ensamhet m.m. Jag bearbetar nya saker hela tiden och är närvarande i känslan.

Gråter, känner, tar nya tag, ler, kämpar på, beslutsamhet, framåtanda, framgång är ord som beskriver min vardag. Får gång på gång bevis på att jag har "levt för att hjälpa Jonas". Givetvis har jag levt för andra saker också men jag har blivit medberoende. Det har varit...som en "mission" att hjälpa Jonas att må bättre...få hjälp och klarhet i varför han beter sig som han gör...hjälp för sin skull...hjälp för att han ska kunna vara en bra pappa och en bra make. På köpet har jag gett upp mig själv, på något konstigt sätt..inte medvetet...men...

Men nu ger jag upp! I surrender!

För jag har ägnat hela vårt förhållande att hjälpa någon som inte vill bli hjälpt, någon som inte inser att han behöver hjälp.

Det är ju jag som behöver hjälp, enligt Jonas! Ja, på ett sätt har han rätt *ler* Jag behöver hjälp med att komma bort från honom, börja leva MITT liv tillsammans med barnen. Mitt liv - lägga all min energi på mig och på barnen.

Nu får han klara sig själv.

Jag kommer att göra det.

Med all min kärlek /namaste

Alma Prana

Bilsnack!

(Lillemans drömbil! Dock inte vår bil på bilden!)

Ett tips till alla föräldrar. Om man behöver prata med sina barn om någonting som har hänt eller är lite känsligt, så är bilen ett bra ställe att prata på. Det gör det hela lite mer avdramatiserat och barnen kan prata mer fritt. Man sitter inte mitt emot varandra och det känns "friare". Det finns så mycket man kan fokusera på längs vägen och stämningen blir helt annorlunda. Tycker jag!

Jag tog upp morgonens gråtanfall och frågade varför han hade blivit så ledsen. Utan krusiduller svarade Lilleman:
- Jag var ledsen över pappa och sen var jag lite orolig över att åka skridskor.
- Ja, jag var jätteledsen igår kväll, sa Noel från baksätet.

Sen började dom diskutera skridskoåkningen och Lilleman berättade glatt för Noel hur roligt det hade varit och att han kunde hjälpa Noel.

Så hemfärden blev lyckad - jag fick reda på varför och barnen fick ett roligt samtal!

Kram Alma Prana

Lilleman brast i gråt imorse...

...när jag lämnade honom på skolan. Precis när jag skulle gå såg jag hur han svalde & svalde och sedan började tårarna rinna utmed kinderna.

Jag rusade fram mot honom och la mina armar kring honom. Han försökte dölja att han grät och vägrade svara när jag frågade om varför han grät.

Lilleman gömmer sina känslor inom sig tills det brister. Till skillnad från sin bror som börjar gråta och får ur sig gråten.

Lillemans fröken kom fram och pratade. Hon är underbar, verkligen en underbar person. Vi pratade med Lilleman och han torkade sina tårar. Fick inte fram varför han var så ledsen men jag tror att mycket hänger ihop med gårdagen. Att hans pappa bara lämnade honom och körde iväg utan att prata med honom. Plus att han inte ens ringde för att säga godnatt.

Jag undrar vilka tankar, vilka ord, vilka förklaringar Lilleman kom fram till - varför pappa valde att göra som han gjorde?

Bara jag tänker på detta blir jag så arg och ledsen. När jag lämnade skolområdet för att gå hem...brast det för mig...tårarna bara sprutade..kände mig så maktlös & sårbar. Det är inte rättvist att barnen ska behöva gå igenom detta, inte rättvist.

Jag brukar inte prata med min pappa om förhållanden. Vi har aldrig kunnat prata öppet om känslor och så. Men jag måste säga att han är inte dum, min pappa!
Han öppnade sig idag och sa att han flera gånger hade haft sina "funderingar" angående Jonas. Men för att inte lägga sig i mitt förhållande så hade han varit tyst. Han förstod inte hur en vuxen man kunde behandla sin familj och speciellt sina barn på detta sättet.

Kram Alma Prana

Han ringde inte för att säga godnatt.

Försökte få tag på Jonas flera gånger igår kväll - gick inte. Tänkte att han ringer väl och säger godnatt till barnen i alla fall...men icke.

Han ringde inte. Barnen fick gå och lägga sig utan att prata med sin pappa.

Hur kan han leva med sig själv? Jag bara undrar - hur kan han?

Kram Alma Prana

Han smäller igen dörren med ett brak...

...och lämnar huset. Fönsterna skallrar och väggarna skakar, men väl ute så ändras hela hans kropp utseende, och han går glatt sin kollega till mötes. Han byter skepnader som en annan byter kläder, fast oftare! Väl ute så skrattar han och man kunde tro att livet lekte.

Det är otäckt, skrämmande att se...

Bussen kör iväg och jag storgråter, har min syster i telefon. Han åker utan att säga hej då, till Noel och Lilleman. Han bara åker...

Han har inte umgåtts med pojkarna på hela dagen. Inte gjort något med dom. Nu åker han iväg på en veckas jobb...utan att ens säga farväl. Det gör så ont...så ont i hjärtat...så ont i själen...jag önskar jag kunde skydda barnen...

Blir arg, så många gånger jag har uppmuntrat Jonas att ta barnen på bio, så många gånger. Men det har han inte gjort. Han väljer att ta någon annnan...en annan kvinna på bio istället...istället för att gå tillsammans med Noel och Lilleman. VARFÖR? Förstår han hur många gånger jag har fått trösta och förklara för barnen...när de upprörs över Jonas beteende. Förstår han inte att barnen tar illa vid sig...varför förstår han inte, varför?

Har precis fått trösta Noel och Lilleman. De kom precis hem och frågade vart pappa var. "Har inte pappa berättat att han ska vara borta hela veckan, frågade jag"
- Nej... Noel föll i storgråt.
Tittar på Lilleman som ligger i soffan. Han ligger o håller alla känslor inom sig.
Noel hänger över mig och storgråter..varför, när körde han? Varför sa han inte hej då? Jag ville säga hej då, säger Noel.
Lägger mig på knä bredvid soffan. Lilleman tittar på mig och säger att han är ledsen. Ledsen över att pappa inte är hemma.
- Mamma, kan du ringa till pappa och säga att han ska komme hem?, frågar Lilleman
- Ja, mamma ring honom, säger Noel.

Jag ringer Jonas men kommer inte fram. Ringer på den andra mobilen - likadant där.

Barnen är så ledsna. Jag känner med dom. Känner deras besvikels, deras sorg, deras undran - hur kunde pappa åka utan att ens prata med dom?

Jag kan bara finnas där för dom. Trösta dom och lyssna på vad de säger. Det gör ont...så ont.

Undrar vilken ursäkt Jonas kommer att leverera denna gången till dom. Det kanske var mitt fel att han inte sa hej då, eller berättade att han skulle vara borta hela veckan.

Kommer att ringa honom igen.

Nu ska jag återgå till barnen.

Kram Alma Prana