
...när jag lämnade honom på skolan. Precis när jag skulle gå såg jag hur han svalde & svalde och sedan började tårarna rinna utmed kinderna.
Jag rusade fram mot honom och la mina armar kring honom. Han försökte dölja att han grät och vägrade svara när jag frågade om varför han grät.
Lilleman gömmer sina känslor inom sig tills det brister. Till skillnad från sin bror som börjar gråta och får ur sig gråten.
Lillemans fröken kom fram och pratade. Hon är underbar, verkligen en underbar person. Vi pratade med Lilleman och han torkade sina tårar. Fick inte fram varför han var så ledsen men jag tror att mycket hänger ihop med gårdagen. Att hans pappa bara lämnade honom och körde iväg utan att prata med honom. Plus att han inte ens ringde för att säga godnatt.
Jag undrar vilka tankar, vilka ord, vilka förklaringar Lilleman kom fram till - varför pappa valde att göra som han gjorde?
Bara jag tänker på detta blir jag så arg och ledsen. När jag lämnade skolområdet för att gå hem...brast det för mig...tårarna bara sprutade..kände mig så maktlös & sårbar. Det är inte rättvist att barnen ska behöva gå igenom detta, inte rättvist.
Jag brukar inte prata med min pappa om förhållanden. Vi har aldrig kunnat prata öppet om känslor och så. Men jag måste säga att han är inte dum, min pappa!
Han öppnade sig idag och sa att han flera gånger hade haft sina "funderingar" angående Jonas. Men för att inte lägga sig i mitt förhållande så hade han varit tyst. Han förstod inte hur en vuxen man kunde behandla sin familj och speciellt sina barn på detta sättet.
Kram Alma Prana

