Inlägg
Ursäkta att titeln är på engelska. Jag kämpade med att hitta en bra, enligt mig, översättning till svenska, men det tog för lång tid!! Men jag tror nog att alla som följer min blogg kan engelska *ler*
Tokig. Ja,jag hade nog blivit tokig om jag inte hade haft bloggen att skriva av mig på. Den har funnits där som en livlina för mig och som "kom ihåg". För jag lever med koncentrationsproblem och glömskhet - sviter efter många år av stress Så därför är jag glad för bloggen men även för alla fina kommentarer jag får. Tack.
Igår blev det tydligt att jag inte får lov att reagera hur jag vill. Det sätt jag reagerar på är fel -enligt Jonas. Jag ska helst reagera som honom annars så är det fel. Hans sätt är rätt - mitt är fel.
Bland annat så meddelade jag honom igår att jag hade ringt skattekontoret och hans skattepengar kommer inte förrän i december!! Vi har väntat på dom i några veckor nu.
Frågade honom om han visste detta men det nekade han till.
När jag hade sagt till honom att pengarna inte kom förrän i december och att jag/vi hade planerat med att få dom nu så började Jonas.
" Vad vill du att jag ska göra åt det? va, va?!"
Samtidigt höjde han rösten och började varva upp..blev svart i ögonen..ögonen spärras upp..stora..runda...
Barnen ropar " Sluta skrik, sluta bråka"
Jag försöker lugna Jonas med lugn röst men han lyssnar inte, försätter.
"Hör du mig reagera som du, frågar han mig. Va?........"
Inser att det inte finns något jag kan säga som får honom att lugna sig - jag går o sätter mig i soffan.
Senare samma kväll börjar han prata om advokater och att advokaterna ska närvara när vi gör upp bodelningen. Vad har vi kvar, frågar jag?
- Ja, vi har inte gått igenom köksskåpen, säger han.
- Det har vi
- Kom inte och säg att det har vi för det har vi INTE.....
Och sen var det igång igen.
Han blev hög i rösten och jättearg. For fram till grytskåpet och tog fram en kastrull. Höll den i luften och sa med hög röst " denna tar du då INTE".
Jag försökte få honom att komma ihåg vad vi hade kommit överens om. Att han skulle ha den o den stekpannan....men han lyssnade inte...gick på som en galning.
Fösökte få honom att dämpa sig då barnen reagerade igen och kom ut i köket. Det gick inte. Innan hade han en spärr inför att prata högt o bråka med mig inför barnen. Men den spärren är borta nu.
Saken är den att vi har gått igenom allt. Och när vi gjorde det gick det bra. Det finns vissa saker som vi har kommit överens om ska följa med honom, som han inte har tagit. Men det är av den anledningen att de fortfarande används! Vi måste fortfarande laga mat, dricka... Det mesta ligger nerpackat i flyttlådor som han har ställt i sin container!
Men det är skrämmande att han inte kommer ihåg. Inte inser hur fel han har. Det är skrämmande att han verkligen verkar tro på vad han säger. Han tror verkligen att vi inte har kommit överens om köksartiklarna och kämpar med näbbar o klor för att få rätt. Att bevisa att han har rätt. Men han är ute o reser. Totalt.
Jag vet inte vad som händer i hans hjärna. Men jag vet hur jag o barnen reagerar. Det är hela känsloregistret som sätts in och en sorg...en sorg över hur ens man...ens pappa kan bete sig och säga dessa saker. Man förstår inte.
Igår sa han rätt ut att han sket i månadens räkningar. Det har blivit något fel hos Fk så mina pengar är försenade. Typiskt! Men jag betalade vissa räkningar med de få kronorna jag hade och huslånet drogs som det skulle.
Saken är den att han har bytat bank. Så nu har jag ingen kontroll på vad han gör med pengarna. Han sa till mig att hans pengar är slut. När jag ifrågasatt hur dom kunde vara slut så svarade han:
- Därför att jag har varit tvungen att köpa det du har sagt till mig!
Återigen skyller han på mig! På mig! Vad har jag bett honom om...hm..han har handlat lite fil m.m. en eller två gånger...hämtmat när jag var dålig....det är allt. Jag har betalat mat, nya kläder till pojkarna, pojkarnas klippning, ben till hunden m.m. Men det är inget jag drar upp och lägger på honom.
Sa till honom att vad han gör när han har flyttat - det får stå för honom. Men så länge vi har huset och bor under samma tak så SKA räkningarna skötas. Jag krävde att få gå in på hans datorbank och se med egna ögon hur mycket pengar han har kvar och vart dessa andra pengar har gått. Men tyvärr, han hade inte datorn med sig. Den hade han glömt på jobbet!!!!!
Långa..djupa...andetag. Måste påminna mig själv att andas.
Kram Alma Prana
