Jag HATAR dig, sa Jonas till mig!

"Jag hatar dig, jag hatar den personen som står framför mig" Det var Jonas exakta ord till mig. Tårarna bara rinner nerför kinderna när jag skriver detta inlägget.

Klockan 17.30 behagade sig Jonas att komma hem. Efter några syrliga kommentarer från min sida så säger han "out of the blue"
- Ja, jag har endast tänkt på mig själv! Har du märkt någon skillnad?

What? Vad nu? Har han försökt visa mig något? Prove a point?

- Va! Har denna helgen gått ut på att visa mig något, frågade jag Jonas?
- Det är inte lönt att vi pratar. Du vill ju aldrig lyssna på vad jag har att säga.
- Men..jag förstår ju inte. Du måste ju förklara. Jag har inte märkt någon skillnad.

Jonas blir skitsur och vägrar prata. Han har på något sjukt sätt försökt visa mig att "såhär går det när jag inte visar att jag bryr mig" och i "vanliga fall visar jag att jag bryr mig". Förstår ni?
Vad han inte förstår är att jag inte bryr mig om honom - vi ska ju skiljas! De som blir drabbade är barnen. Det är dom han skadar. Men han förstår inte ens det.

Jag är lika dum som han, säger han till mig. Under alla år tillsammans har han nervärderat sig själv. Det är jag som hela tiden har försökt att höja hans självkänsla, hans självförtroende. Försäkt intala honom att han är en bra kille. Allt grundar sig i hans barndom. Med slag och kränkande beteende från hans familj. Men han förstår inte vad jag har försökt göra för honom, det är en gåta för Jonas. Och nu säger han att jag är lika dum som honom!

Ja, dum har jag varit. Dum för att ha försökt hjälpa denna mannen och älskat honom. Men jag är inte dum i huvudet, som han vill påpeka. Inte!

Förutom att han hatar mig sa han att jag ska ta o skita i vad han gör med barnen när de är hos honom m.m. Han sa så mycket dumt o sårande. Men det får vara nog för ikväll. Jag orkar inte mer.

Mår så otroligt dåligt.

Kram från en ledsen

Alma Prana