Jag har fått låna en övernattningslägenhet...

...över helgen, sa Jonas till mig när han kom hem!

Okey...vad nu?...

Vi går ut och pratar, sa jag
Vi ställde oss i garaget och jag frågade:
- Varför?
- Jag behöver det...behöver vara själv och tänka...är så trött...
- Okey, men du kan vara här hemma för jag kan åka till "Vara" med barnen och sova över. Tänkte ändå hälsa på.
- Mm...men det känns bättre att komma härifrån...bort till något nytt...

Det är många tankar som far genom huvudet.
Vem ska han nu träffa..börjar verkligheten hinna ifatt honom nu?...spelar han?...vad är han ute efter egentligen...är han verkligen så "nere" som han ser ut?

Även om det skulle vara så att han tänker träffa någon - so what! Jag vill ju ändå inte leva med honom. Men det känns ändå inombords.

Han har många tillfällen att tänka men han väljer att sysselsätta sig med andra saker. För att inte känna. Han vill inte känna, vågar nog inte känna...för det gör ont..och han vet inte hur han ska handskas med alla känslorna då...det är lättare att lägga locket på...men locket kanske har börjat öppnas..öppnats på glänt...på grund av trycket i bägaren...

Ja, ja, Alma Prana - sluta att tänk så mycket!! Jag skäller lite på mig själv *ler* Nu ska jag åka till "Vara" i helgen och ha det skönt. Jajamensan!!!

Kram Alma Prana