Inlägg
("Mamma" En mammas kärlek till sina barn)
Vi satte oss ner vi köksbordet alla fyra och meddelade barnen att mamma & pappa inte älskar varandra nå mer och har beslutat sig för att skiljas. Noels (8-åringen) hans reaktion var som om han hade fått en elektrisk stöt genom kroppen.
- Nej, utbrast han. Jag vill inte.
Tårarna hans började rinna.
"Lillemans" (6-åringen)reaktion var mer slutande. Man såg hur ledsen han blev men han kämpade med att inte visa något. Varför? Varför, älskar ni inte varandra något mer?, upprepade han.
Jag bedyrade om och om igen att det var INTE deras fel att mamma och pappa skulle skiljas. Ingenting de hade sagt eller gjort låg till grund för vårt beslut om skilsmässa.
Pratade länge vid köksbordet. Noel hade svårt med känslorna när han insåg att vi var tvungna att sälja huset. Blev jätteledsen. Jag insåg också hur viktigt det var både för honom och lilleman, att stanna kvar i byn, och ha tryggheten till skolan och kompisarna.
Sen gick de ut med hunden tillsammans med Jonas och jag körde iväg för att posta ett brev. När jag kom tillbaka så kom det nya frågor. För lilleman var det väldigt viktigt att titta på våra bröllopskort, när vi var kära. Han ville aldrig sluta titta. Så han och jag satt i sängen och tittade på alla kort vi hade hemma. Pratade och pratade...
Man märker att Noel är två år äldre och inser vad ordet skilsmässa betyder och vad det innebär i praktiken. Det skar i mitt hjärta när han sa:
- Mamma, jag vill inte leva något mer om ni skiljer er. Jag vill bo tillsammans med er båda två. Mitt liv slutar nu...
Jag blir så ledsen, så ledsen...känns hemskt att behöva lämna detta beskedet till sina barn.
Känns bra att dom har varandra. När Noel låg och grät i sängen kom lilleman och kröp upp bredvid honom, la sin arm runt hans mage och gav honom en stooor kram. Det var så gulligt & fint.
Vi ska klara oss igenom detta - tillsammans!
Kram Alma Prana
