Först mäklaren och sedan banken!

Var även på banken idag. På eftermiddagen. Jag får låna pengar till bostadsrätten men det är tack vare min pappa. Han ställer upp och går i borgen för mig. Tack kära pappa! Vad hade jag gjort utan honom.

Man vet att frågan ska komma, att den måste komma...men jag hatar den.
"- Och, vad jobbar du med då? Hur mycket tjänar du?

Hm..ja, jag...är halvt sjukskriven och halvt arbetssökande, svarar jag och vill sjunka ner i marken.
Sen kommer begäret att förklara VARFÖR. Varför jag är sjukskriven och varför jag är halvt arbetssökande. Känner mig mindre värd som människa..nervärderar mig själv för några sekunder, tyst.
Det är jobbigt. Alla som känner mig vet hur jag har kämpat, hur jag har varit 100 % arbetsför i hela mitt liv fram tills för 6 år sedan. Mina visioner, mina planer. Men det vet inte kvinnan framför mig, kvinnan som skall avgöra om jag kan få lån till en ny bostad eller inte. Hon vet inte...det spelar mindre roll..för det är hur mycket jag tjänar nu som avgör om jag platsar in eller inte.

Universum ler mot mig idag. Kvinnan var förstående...jag hade för lite pengar över enligt budgeten men...jag får lånet.
Tack kära Universum!

Kram Alma Prana