Inlägg
...låt mig finna en bostad åt mig o mina pojkar snart. Jag står inte ut att leva under samma tak som Jonas. Tanken att bo här tillsammans i X antal månader gör det svårt att andas.
Jonas är uppenbarligen paranoid. En väninna och hennes barn var här idag och badade. Jonas kom o gick lite. När vi stod o fixade maten sa han att "du har gjort tillräckligt idag". Vad har jag gjort? Vi har ju knappt träffats, du har varit på banken och handlat... Då visade det sig att jag hade blängt på honom och han hade inte känt sig välkommen, inte på hela dagen. Sen trodde han att jag hade ringt honom vid 16.10 tiden för att "kolla upp" honom!! Men då var ju "Ullis" här sa jag.
"- Ja, men vem vet vad du gör när du springer in, svarade Jonas" "Du kan mycket väl ringa mig, det var skyddat nummer och det har vi"
Pust, vad säger man? Det var väl någon annan som ville veta vad du gjorde, svarade jag trött. Inte var det då jag.
Kära Universum, sänd mig en marklägenhet till mig och mina pojkar. SNART, SNÄLLA!
Kram från Alma Prana
