Inlägg
(From my garden/ Alma Prana)
När jag kom hem från smärtrehab idag så satt Jonas och läste igenom objektbeskrivningen av vårt hus. Det skulle godkännas innan publicering på Hemnet. Trött som jag var efter en ansträngande dag på rehab så kände jag känslorna bubbla upp. När vi flyttade hit fanns det inget, bara en stor skogstomt. Idag, tre år senare, så är detta min tillflykt i tillvaron, min plats för rekreation.
Jag tänkte tillbaka på första spadtaget, när vi planterade vårt äppleträd som vi köpt till minnet av Sheila ( min vita schäfer som hastigt lämnade oss), när vi krattade stenar en hel sommar och svor över blåsfyllda händer. Nu, nu ska någon annan få bo och glädjas här, någon som aldrig kommer att få samma minnen som jag. Men de får skapa sina egna minnen, men jag känner vemod, känner mig ledsen när jag blickar tillbaka.
Vi godkänner objektbeskrivningen och 30 minuter senare finns vårt hus på Hemnet. Vilken märklig känsla. Nu finns huset därute i cyperspace och nu väntar vi...
Är det brukligt att man går ut och äter lunch med banktjänstekvinnan?
Inte vet jag men det känns inte riktigt rätt. Men vad vet jag?! Men det är precis vad Jonas gjorde idag, enligt honom, något helt normalt.
Han skulle ta med sig barnen till banken och vara färdig till lunch men så blev det inte. Han lämnade barnen hos kompisar och körde till banken själv.
"- När jag ringde barnen kl 14 så ville dom inte komma hem, sa Jonas"
- Vad gjorde du till klockan två, frågade jag?
Då svarade han att han hade varit på lunch med Camilla, banktjänstekvinnan, hon hade bjudit honom, han hade ätit pytt i panna!
- Skämtar du, frågade jag?
Men det gjorde han inte. Det var väl helt normalt, tyckte han. Mm....varför skulle hon bjuda honom. Det är inte som om han är någon storfräsare...herregud! Camilla, Camilla...samma Camilla som verkade tycka jag var en svartsjuk, efterhängsen fru som inte ville släppa sin kära man.
( Jag ringde ju till banken för att upplysa dom om att Jonas har TVÅ STYCKEN barn och han är underhållsskyldig. Han hade ju bara uppgett 1 st barn och att han skulle få barnbidraget!! Oops, det är ju lätt att glömma att man har två barn *ler*)
Ja, ja...varför bry sig? Men det gör man. Även om man försöker att inte analysera och ifrågasätta så gör man det.
Nu ropar sängen...
Många kramar från
Alma Prana
Ps) Nu finns min blogg även på skiljas.nu! Kommer även att skriva några krönikor där. Spännande!
