Man tar åt sig.

Även om jag innerst inne vet att mycket som Jonas säger, är sagt utan att tänka, utan att han menar det egentligen, även om jag vet det så sårar det mig. För orden går rakt in i hjärtat, rakt in i själen och jag glömmer inte orden.

Han sa häromdagen att han inte bryr sig om att jag har fått denna bestående skada vid graviditeten/förlossingen av lilleman. Att han inte bryr sig att jag har inflammation, smärta konstant och vätska mellan ländkotorna. Det bekommer inte honom.

Förstår inte hur man kan säga så till någon som man har levt de senaste elva åren med. En kvinna som har funnits där för honom och stöttat honom i vått & torrt. Det är obegripligt för mig.

Kram Alma Prana