Städa, putsa och feja...

...det tar aldrig slut. Känner mig ihjälstressad och irriterad. Varför samlar man på sig så mycket papper? Blir tokig på allt papper, alla bra tips jag har klippt ut från inredningstidningar, när ska jag få användning av dom nu? Samtidigt som jag svär och förbannar allt, samtidigt känns det befriande att kasta saker jag inte vill ha, kasta papper. Yippé.

Jonas kommer. "- Detta kan du inte kasta, Alma Prana. Det måste sparas i 10 år"

10 år, jag skiter i 10 år. Vill bli av med allt NU. Jag har ingen plats att förvara allt papper i 10 år, vill inte, orkar inte!

Imorgon kommer det en familj från byn och ska titta på vårt hus. Vårt fina hus, vår fina trädgård. MITT hus, MIN trädgård! Det känns overkligt men samtidigt alldeles solklart. Vi ska sälja och skilsmässan är ett faktum. Det finns ingen återvändo. Jag måste tänka positivt, det kommer att lösa sig. Jag kommer att få ett bra liv tillsammans med pojkarna.

Började läsa en bok igår kväll. En bok som heter "Mera jävlar anamma, mamma" av Inger Jalakas. Tänkte dela med mig av vad Inger skriver om, vilka fördelar det finns med att inte ha en karl i huset:

* Du slipper irritera dig på att en vuxen familjemedlem sitter och slöar i soffan medan du stressar runt för att bli klar med hushållsarbetet.

* Det blir mindre tvätt.

* Det är en mindre att ta hänsyn till när familjemedlemmarnas olika viljor ska jämkas samman.

* Du behöver inte plocka upp våta handdukar och färdiglästa tidningar efter någon annan.

* Ingen har svinat ner i hemmet medan du var ute en kvart, åtminstone ingen vuxen!

* Du behöver inte släpa hem lika mycket mat.

* Du kan prata i telefon hur länge som helst utan att någon flåsar dig i nacken.

* Du behöver inte vara rädd för plötsliga och omotiverade vredesutbrott.

och till sist...

* Du är visserligen ensam, vilket kan vara trist. Men det är ännu tristare att känna sig ensam tillsammans med en annan person.


" Börja alltid med att förvänta dig
att bra saker ska hända. "

Nido Quebein.


Kram till Er

Alma Prana