Bodelning

Det första lilleman sa till mig imorse var:
- Mamma, varför är du och pappa inte kära nå mer?

Satte mig ner i soffan med honom och Noel och pratade lite. Sen klockan 11, var det dags för kalas hos en kompis hemma på gatan. Båda killarna ville gå. Efter kalaset fortsatte de att leka medkompisar och i skrivandets stund så leker de fortfarande.

Idag har jag och Jonas varit uppe på vinden och ute i garage/förråd och gjort upp bodelningen. Det gick smärtfritt. Det finns vissa känsliga saker kvar men det tar vi en annan dag.

Otroligt lättad över att det gick så bra. Inga raseriutbrott eller stora diskussioner, skönt!

Efter bouppdelningen så tyckte jag synd om Jonas. Kände mig verkligen ledsen för hans skull. Tyckte synd om honom för den han är. Att han inte själv inser vissa saker.

Men jag får sluta tycka synd om honom...allt han har gjort mot mig och allt han har sagt..det glömmer jag inte...blir arg på mig själv - Alma Prana, du kan inte rädda alla! Du kan inte rädda dom som inte vill bli räddade...ja, ja, jag vet! *ler*

Kram Alma Prana