Sorgligt!

Följande konversation utspelade sig när jag bad Noel att ta på sig sin pyjamas.

- Mamma, kommer jag att få presenter imorgon på morgonen?
- Det får vi se, svarade jag och log. Tänk om mamma inte har köpt någon present?
- Pappa sa att jag inte kommer att få någon present.
- Sa han, varför då?
- Vet inte, jag tror inte han tycker om mig.
- Tror du samma sak om mamma, Noel?
- Nej, jag vet att du tycker om mig
- Men det känns faktiskt som om pappa tycker mindre om oss.

Det känns. Barnens känslor är äkta, okonstlade och sanna. Jag förstår varför Noel känner som han gör. Det hade jag säkert gjort om jag hade varit en liten flicka i hans ålder. Jonas ägnar mer tid åt sig själv än åt barnen. Har bett honom att prata med dom och lära känna dom åtskilligt med gånger men...ingen ändring. Nu är han ute och installerar en stereo i hans bil.
Vad har han köpt till Noel, vad har han planerat? Inget, som vanligt. Han tar alltid för givet att jag fixar allt. Så har det varit men nu blir det ändring. Han har ingen aning vsd som väntar honom.
Men det känns i magen, i hjärtat, när ens älskade barn känner att sin pappa tycker mindre om honom. Sorgligt.

Kram Alma Prana