SMS från Madde

Dagen efter en trevlig dag:

På morgonen såg jag ett sms Jonas hade fått från Madde:

"När kan vi ses? ....Jag vet att jag kan vara lite tjatig ibland...Kan vi ses senare idag, lördag eller söndag. Eller kan du komma ifrån måndag?...Ser fram emot att träffa dig...Kramis"

JAG BLIR SÅ TRÖTT. Jag är gift med världens mytoman osv....orkar inte ens skriva vad jag tycker om honom. Säger allt.

Imorgon skall jag in på 5 veckors smärtrehabilitering. Jonas sa igår att han skulle göra vad han kunde för att underlätta rehabiliteringen för mig. Vad snällt av honom! Tills idag. Nu på morgonen lät det såhär:
"Jag sa igår att jag skulle försöka göra det bästa här hemma under din rehabilitering, att göra allt så bra som möjligt men...vad kommer du att göra? Kommer du att skriva på papprena till banken så att jag kan köpa huset eller? "

Vad menar du egentligen, frågade jag Jonas. Vad gör du om jag inte skriver under? Kommer du att göra skit för mig under rehabiliteringen?

"Du vill inte lyssna, du vill inte höra vad jag säger. Håll käften nu. Jag pratar inte mer med dig. Ikväll kommer inte jag att sova hemma, jag kommer på morgonen igen"

Men jag förstår inte vad du menar, svarade jag honom. Vill du vara snäll och förklara dig?

Men det ville han inte göra. Det enda han sa var "mitt beslut är på grund utav DIG!

Vilket beslut? Förstår inte. Att göra livet surt för mig under nästkommande 5 veckor? Det återstår väl att se.

Banken kräver att jag skriver på papper för någon lagfart. För annars kan han inte köpa huset men han har redan köpt huset. Kontrakt är skrivet. Ja, ja..får väl lämna över till en advokat. Börjar bli ordentligt trött på hela historien. Han går bakom ryggen på mig, vägrar diskutera eller kommunicera med mig, skiter i husets besiktning för att skriva på papper - kan inte ens ringa mig och berätta vart han är på väg - och han kräver saker av mig?! Jag varnar dig, inte hotar dig, sa han klart och tydligt tilll mig.

Imorgon kl 9.00 skall jag infinna mig på smärthanteringsprogrammet. Det ser jag fram emot men jag har blandade känslor. Jag gör detta för mig, för min hälsa och för mitt välbefinnande. För att få nya verktyg att hantera min skada och orka med vardagen som ensamstående mamma.
Men samtidigt bävar jag för att vara hemifrån. Vad gör han när jag är borta? Måste släppa det och tro på att det bästa kommer till mig.

Många kramar från

Alma Prana