Jag varnar dig...

...sa Jonas och lyfte ett finger mot mig. Jag hotar dig inte men jag VARNAR dig. Skriver du inte på papprena om lagfart som banken kräver så...
Så vadå, frågade jag? Vad gör du då?
Men det ville han givetvis inte säga. Jag är inte rädd för honom.

En skilsmässa är jobbig för alla men tusenfalt värre när man har med en människa med borderline. Hela tiden måste man välja vad man säger, hur man säger det, när man säger det osv... Och säger man vad man verkligen känner, vilket man gör, så flyger människan - Jonas - i taket. Dessa reaktioner, dessa svarta ögon, denna muren som finns framför honom. Hur har jag någonsin kunnat tro att jag skulle kunna hjälpa honom? Bättre sent än aldrig, har jag vaknat upp.

Jag vet att det inte finns något som jag kan säga, som jag kan göra, som gör att Jonas kommer att må bättre och se saker ur ett "klart" perspektiv. Jag måste rädda mig själv. Alla som lever med någon med Borderline personlighetsstörning - Rädda Er själva! Det är vad jag vill säga till Er.