Har en fruktansvärd inre stress och en trötthet som gör mig helt orkeslös. Vill bara lägga mig ner och sova bort denna tiden.
Tankarna snurrar hela tiden. "Vi måste göra bodelning, ska vi sälja huset måste det & det fixas, i trädgården måste vi göra detta för att höja värdet, vart ska jag bo?, hur ska jag få pengar till att köpa något till mig o mina barn?, hur kommer min ekonomiska situation att se ut? Hur ska jag orka gå igenom en skilsmässa, smärtrehabiliteringen och en flytt + en start av företag så att jag kan få en inkomst? Hur ska jag orka??"
Sen funderar jag mycket på pojkarna. När ska vi berätta för dom att mamma och pappa ska skiljas? Blir så ledsen när jag tänker på det att tårarna forsar ur ögonen.
Jonas går omkring i godan ro här hemma och verkar inte ha några större bekymmer. Verkar inte berörd över att han ska skiljas efter 11 långa år.
Bara han inte tror att det är jag som ska ta initiativ till allt, som vanligt. Men tyvärr, så känns det så nu.
Vill få bodelningen på papper. Av det skälet att jag inte litar ett skvatt på Jonas. Han kan ändra sig från en dag till en annan. Så jag får passa på att få bodelningen på papper först. Hans humör är så otroligt labilt, det är jättejobbigt.
Kram Alma Prana

