Maktlös

Gårdagen förflöt relativt smärtfritt. Jag ansträngde mig för att vi skulle få det någorlunda lugnt & trevligt. Gjorde köttfärs biffar som vi grillade med massor av goda tillbehör. Men ändå var det inte bra nog för Jonas. Efter middagen när barnen hade sprungit iväg till kompisar utbrast han:

"Vad tittar du på? Vad är det med dig, egentligen? Du har gått och tittat surt och snett på mig hela dagen! Sicken attityd..."

Jag blev helt mållös och kände luften gå ur mig. Vad pratar han om? Jag blir så himla ledsen när man försöker och så slänger han ur sig sådana meningar/anklagelser. Jag frågade honom "- Hur ska jag vara för att du ska bli nöjd? Du hittar ju alltid något att klaga på, det är fel vad jag gör, hur jag tittar på dig, vad jag säger, mitt tonfall till dig, allt är fel..."
Men det kunde han inte svara på.

Jag blir så himla arg när han drar sina egna slutsatser utifrån mitt kroppsspråk, mina blickar m.m. När dessutom dessa slutsatser är helt befängda då blir jag j**ligt arg och ledsen. Han lyssnar inte till vad jag säger.
Han bara pratar om vad jag gör för fel men vad gör han för att det ska bli bra stämning - INGET!

Vidare så började han prata en massa skit. " Ska jag behöva anlita en advokat eller? Det känns som om jag behöver göra det, kan nog inte lita på dig. Du är så himla sniken, vet du det? Ska du ha pengar för hunden också, för att du har gett honom mer kärlek och mer tid? Va, ska du det?"

Han sjönk till en sådan nivå så jag blev helt tom, tårarna bara rann och jag visste inte vad jag skulle säga. Det var inte lönt att säga något - han hade ju allt klart för sig - baserat på mina blickar, kroppsspråk m.m.

Skrattretande!

Tacksam för mina vänner coh familj!



Kram Alma Prana