Tillbakablick ca 4 månader i tiden!

Känner att jag måste göra ett inlägg om vad jag upptäckte för ca 4 månader sedan. Tidigt en morgon vaknade jag och skulle gå upp och dricka. Istället för att gå fram till vasken så var det som om högre makter ledde mig fram till Jonas mobiltelefon som låg på bänken.

Jag gick in och tittade och vad jag fick se gjorde att mina händer började skaka, så mycket så att telefonen höll på att trilla ur händerna. Mina ögon stirrade på en text på displayen " Jag kommer till Gbt nästa vecka och skulle gärna vilja träffa dig för några sköna träffar. Jag bangar inte ut"
En hel konversation utspelade sig framför mig, tårarna rann, mina händer skakade och rummet gungade. Jag läste men det hela var overkligt. Inte Jonas, inte min man...?

Gick in och slängde telefonen på honom där han låg i sängen. Han försökte förneka allt, den idioten. Till slut, efter lång tid, sa han att han gjorde det för spänningens skull. För att få bekräftelse, se om han fortfarande dög. (Han är 39 år) Men han hade inte tänkt att träffa denna kvinnan, som dessutom ville ha betalt för sina tjänster, för han var för feg.

Efter helgen åkte han iväg till Gbt. Han träffade inte den kvinnan men däremot ringde han tre stycken andra. Om jag inte missminner mig ville alla ha betalt! Men han bedyrade att han inte hade träffat någon. Detta fick jag reda på genom att gå igenom hans mobil. Nu var tilliten borta till honom, sveket var så stort, så stort så jag funderade på att avsluta vårt förhållande. För kan man inte kommunicera, ha tillit och visa respekt för varandra. Vad har man då? Dessutom tyckte jag inte om min nya sida - känslan av att jag måste gå igenom hans mobil - tilliten var borta. Redan efter första gången var jag påväg bort. Jag frågade mig själv om och om igen - kan jag förlåta hans beteende?

Tänk om han hade lagt all denna tid på VÅRT förhållande, på vårt äktenskap. WOW!

Men det skulle bli värre. För var gång han var bortrest så var det nya vuxensidor han hade besökt, nya kvinnor han hade skrivit till. Han höll sig inte bara till att skriva, han började ringa upp dom också!

Vid ett tillfälle så kollar jag hans mail. Tvingar honom att logga in på mailen för att jag har en stark magkänsla. Chockat ser jag det ena mailet efter det andra...alla handlar om vad han vill göra med dom, när de ska träffas, att han är singel, att han är skild...I ett mail har han skrivit att han har varit uppe i norra sverige med hans barn, i "vår" sommarstuga, på semester.

Lögnerna tog aldrig slut. När jag såg hur länge han hade gjort såhär mot mig fick jag en chock - i 2 år. 2 långa år!!

Trots allt detta så tänkte jag avvakta till han hade gått till KBT-terapeuten som han hade gått med på att träffa. Han har haft vissa problem sedan barndomen, blivit mobbad, utsatt både för det ena & det andra, haft upprepade depressioner m.m. Så jag tänkte att när han får hjälp så kanske han börjar inse saker och kan rätta till det och på så sätt rädda vårt äktenskap.

Men han hann före. Hela tiden var han osäker och frågade mig "Tänker du lämna mig och ta med barnen?" Han valde att fly problemen, han valde skilsmässan, han valde den lätta vägen, han valde att blunda.

Även om det är smärtsamt och jobbigt så finns det inte någon del av mig som vill bo med honom, som vill försöka igen. Jag är värd all respekt, tillit som finns. Det kan Jonas inte ge mig.

Kram Alma Prana