Dag 7. En vecka har gått sedan beskedet om skilsmässa.

Natten har varit jobbig. Sömnen är det si & så med. Jonas kom hem från Sundsvall inatt. Vaknade av hundens skällande och kunde inte somna om sen.
I vanliga fall sover jag dåligt de nätter Jonas är bortrest men när han sen kommer hem brukar jag falla i koma! Det är mycket som kommer att ändras.

Vår bankkontakt skulle ringa till Jonas idag men jag kände att jag ville prata med henne själv så jag ringde upp henne. Telefonsvarare, typiskt! -"Hej, det är....började jag, innan rösten brast. Hulkandes försökte jag prata in ett meddelande och bad henne ringa upp. Jag som kände mig "stabil" idag! Undrar om hon hörde vad jag sa. Hon har inte ringt upp mig än!

Jonas ringde och sa att han skulle bli lite sen idag. Otroligt, det brukar han glömma bort! Han sa att det ser mörkt ut med huset. Enligt banken har han inte råd att bo kvar i huset själv och det behövdes göras en bodelning med banken. Blir så trött...jag hade peppat mig själv med att det skulle bli skönt att flytta härifrån med barnen och att allt skall lösa sig men nu...det känns hopplöst.

Ett annat alternativ var om min pappa köpte en lägenhet till mig och att jag sen efter husförsälningen tog över min pappas lån. Denna lösningen känns inte aktuell i dagsläget.

Bara tanken att bo under samma tak i flera månader gör mig förtvivlad. Även om vi kan hålla sams och vara vänner så orkar jag inte det känslomässigt. Det är bara för mycket.

Tårarna kom och gick under mitt o Jonas samtal. Han sa att han vill att vi ska vara vänner och kunna umgås. Inte minst för våra barns skull. Det kändes bra att höra.

Mina svärföräldrar har aldrig funnits där för Jonas. De har kritiserad och behandlat honom och mig som skit. Under flera år hade dom ingen kontakt överhuvudtaget. Men nu, helt plötsligt så kan hans pappa tänka sig att gå in och betala en advokat till Jonas ifall jag försöker ta allt. De är patetiska, de har aldrig ställt upp för deras son, de har obefintlig kontakt med sina barnbarn och de älskar att jag nu är ute ur bilden.
De har aldrig tyckt om mig, speciellt inte hans pappa. Bara för att jag är en stark, kvinna med bestämda åsikter som inte låter mig köras över av dom. Allt som dom har gjort bubblar inom mig och jag blir så arg, alla deras lögner, deras sjuka beteende. Usch!

Kram Alma Prana