Ännu ett svek - varken älskar eller tycker om den här mannen.

Trodde inte det kunde kännas värre än det redan gör men det gör det. Igår kväll, den 29 juni, vid 23-tiden, satt jag och kollade mina mail och Jonas satt vid köksbordet med sin arbetsdator.

Jag får en känsla av att något är fel, att han chattar med någon, men varje gång jag vänder på huvudet så "klickar han ner" ett fönster och börjar spela Spindelharpan.

Stänger av min dator och går fram till honom. Då blinkar det till - han har fått ett meddelande från en "Madde"! Blir förbannad och ställer honom mot väggen. Vad gör du och vem är Madde? "Det är bara en tjej jag chattar med, säger han oskyldigt" Tvingar honom att visa vad de har skrivit till varandra. Det stod bl.a. något om att bada nakna m.m.

Börjar skaka i hela kroppen och jag blir helt tokig. Han har LOVAT mig att så länge vi bor under samma tak så ska han inte träffa, kontakta eller ringa andra tjejer. Här sitter han nu...

Hans brist på respekt för mig gör mig rasande - HUR F*N KAN HAN? Det värsta är att han inte tycker att han har gjort något fel " Jag har inte träffat henne. Ok, jag har ringt henne och chattat med henne men..." Han är störd i huvudet.

Jag fullkomligt exploderar och skriker "Hur kan du göra såhär mot mig? Kunde du inte ens hålla dig tills vi har separerat?"

Han bara sitter där och stirrar, rakt fram...fortsätter att spela Spindelharpan...Madde skickar ett sms på hans mobil "Vart blev du av? Är jag så ful? Du kan vara ärlig mot mig. Ärlighet varar längst"

Stackarn, hon skulle bara veta. Ärlighet existerar inte hos min man. Han vet inte ordets betydelse.

Jag smäller igen locket på hans dator och kräver att han ska titta på mig. Hon, Madde, fortsätter att skicka sms till honom, han svarar inte. Jag kokar av ilska och det blir värre när han utbrister:
"- Du förtjänar en fet, jäv la smäll, såsom du beter dig!"

Såsom JAG beter mig? Han har stora problem, mentala problem. Sen säger han:
"- Du är inte ett dugg bättre!"
När jag försöker få reda på vad jag har gjort som är likvärdigt med hans beteende så säger han bara att "det vet du". Han vägrar att ge mig ett svar. Jag har inte ljugit för honom, varit otrogen mot honom, spenderat pengar vi inte har, försatt oss i svåra situationer m.m. Det är han ensam skyldig till. Det är skrattretande att han ens försöker.

Han förstår inte, han förtränger vad han gör och även vad han säger. Allt för att uthärda vad han har gjort. För skulle han haft ett samvete så skulle han inte suttit där helt kall och stirrat in i datorn. Medkänsla, empati, tillit, ärlighet...existerar inte för honom. Men han kräver desto mer av andra.

Han sa att jag hade problem - JAG?
Jag skrek åt honom att försvinna. Nu behöver du inte mygla något mer, sa jag. Ta du och stick till hon Madde, vill inte ha dig här!
Totalt oberörd svarade han: "- Då får du ta och köpa ut mig. Jag flyttar ingenstans, köp ut mig!"

Stick iväg, skrek jag igen. Du är så jävla feg. Stick så att jag slipper se dig.
Då reste han sig upp, tog telefonen som plingade med jämna mellanrum, kallade på hunden och gick... Men tyvärr, kom han tillbaka. Jag hade slängt hans täcke och kudde på soffan för dela säng med det sv**et, det gör jag inte.

Kram och tack till Er alla!

Alma Prana